Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Ett jesuitiskt fälttåg i sextonde seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
902
Att detta var ett misstag, det kunde han svära på utan
förbehåll. Mayorn stod dock i begrepp ätt öfverlämna
honom till rådet, då Gud och St. Johannes sände till
hans hjälp en gammal man i någon myndig ställning,,
hvilken hade makt öfver mayorn och hans ämbetsmän
samt gaf fången fri. Sålunda styrkt i sin tro, att han
var under himlens särskilda skydd, ställde han också
kosan till London, där han fann vägen till sin vän hemma
hos mr Gilbert. De öfriga missionärerna kommo
småningom öfver, en och en, samt funno alla hjärtlig
gästfrihet hos Gilbert, hvilken jämte några andra unga
katoliker af god familj hade bildat en förening 4 ändamål
att beskydda de ankommande jesuiterna. I matrikeln
öfver förbundets medlemmar läser man namnen
Charles-Arundel, Francis Throgmorton, Anthony Babington,
Chi-didock Thickbourell, Charles Tilney, Edvard Abingtom
Richard Salisbury och William Tresham — alla dessa
invecklade efteråt i sammansvärjningar mot Elisabeths lif.
Deras historia är i sig själf ett talande exempel på
värk-ningarna af jesuitisk undervisning äfvensom ett
bevis-på det värkliga målet för den jesuitiska missionen.
London var den engelska protestantismens
hufvud-fäste, och dock var regeringen synnerligen svag just där..
Campians ankomst var känd öfverallt. Hans rykte för
vältalighet ingaf en sådan ifver att höra honom predika,,
att lord Pagat hyrde en sal nära Smithfild, och här
uppträdde nu den 29 Juni denne under lagen förvunne
jesuitiske missionär — öfver hvilkens hufvud hängde en
anklagelse för högförräderi, i händelse han blef gripen —
midt i staden inför en talrik åhörarskara. Order
utgafs-naturligtvis att arrestera honom, men “mäktiga personer
vid hofvet“ läto varna honom. Rättstjänarne voro
katoliker, och sågo icke mera än som var lämpligt.
Jesuiterna voro öfverens om att, ifall de ertappades, uppge sitt
ärende vara af uteslutande religiös art. Och nu spredo
de sig i alla riktningar, för att besöka de landtliga
orterna. I hvartenda grefskap biktades, utdelades
sakramenter, återvunnos de affallna och stärktes de trogna
att framhärda i afvaktan på de goda tider, som
stundade för dem. Gilbert och hans vänner försågo dem med
pängar. Hvar och en af de fromme fäderna hade två
hästar, en betjänt, en mångfald förklädnader och sextio
pund på fickan. De uppträdde allt efter
omständigheterna förklädda som officerare, protestantiska präster,
adelsmän, högre eller lägre rättstjänare o. s. v. Campian.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
