Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Ett jesuitiskt fälttåg i sextonde seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
901
mot katolikerna anbefalldes till tillämpning, och
personer, som ertappades med att höra messan, sattes i lindrigt
fängelse. Två kungörelser offentliggjordes. Den ena
uppfordrade en hvar, som hade söner eller anhöriga utom
England, att hemkalla dessa samt’förklarade, att den som
härbärgerade jesuiter och seminariepräster skulle komma
att åtalas såsom gynnare af rebeller; den andra var en ädel
vädjan från drottningen till de välsinnade af hennes
undersåtar mot dem, hvilk nu sökta öfverändkasta hennes tron.
Medveten om den värkliga hofsamheten i sin föregående
styrelse, sade hon sig lita på deras trohet som stöd mot
yttre och inre fiender.
Det var vid denna tid som Parsons och hans
kamrater hunnit fram till Calais. De hade kommit för att
söka faran och voro beredda att möta den. Själfva trodde
de, att halfva landet åtminstone höll i tysthet med dem,
och vänner hade de verkligen både i Westminsterpalatset
och i värdshusen på landsbygden. För att undvika
misstankar passerade de kanalen i olika partier. Parsons
for först, förklädd till en från Nederländerna
återvändande officer. Han stötte icke på några svårigheter.
Hans kyller, hans guldgaloner, hans fjäderprydda hatt,
hans snyggt ekiperade betjänt utgjorde fullt
tillfredställande pass vid landstigningen i Dover. Öfver Gravesend
färdades han vidare floden upp till London, där han
utan omsvep styrde kosan till Marshalseafängelset, säker
att bland de katolska fångarne finna någon vän. Hans
mottagande utgör ett bevis på, hur ytterst lindrigt man
uppfattade begreppet fängelse, då det gällde dissenter.
isynnerhet sådana, som kunde betala för sitt underhåll.
De voro icke mera fångar än studenterna vid ett
universitet. De gingo ut och in efter behag, hade egna
rum och behöfde blott passa på tiden. Parsons åt
middag hos dem och blef därunder bekant med en ung, rik
katolik, mr Gilbert, hvilken inbjöd honom till sitt hem
i London.
Efteråt kom Campian. Han passerade sundet på
.Johannis döparens dag, hans skyddspatron, som han själf
sade, i hvilkens händer han lagt sin resa och sitt
företag. Han gaf sig ut för att vara en juvelhandlare, och
hans kamrat Ralph Emerson spelade rollen af en liten
handelsbetjänt, bärande hans kappsäck och varulåda.
Gampian saknade sin förmans kallblodighet. Hans
uppträdande föreföll misstänkt, och han fördes inför
“ma-yorn“, hvilken till en början tog honom för Allen själf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
