Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Ett jesuitiskt fälttåg i sextonde seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
904
“Hotande edikter utgifvas dagligen, men vi hafva
dock lyckats, genom mycken försiktighet och medelst
goda människors böner, att i trygghet besöka största delen
af landet. Mången försummar sin egen säkerhet för att
taga vård om min. Förföljelsen rasar på det
grymmaste. I det hus, där jag bor, talas det ej om annat än
död, flykt, fängelse och konfiskation. Icke dess mindre
gå vännerna sin väg modigt fram — många hafva just
i denna stund blifvit återvunna åt kyrkan. Nya
soldater låta inskrifva sig, medan de gamla våga sitt lif,
heliga offer till Guds behag, hvarigenom han
otvifvelak-tigt skall till sist gifva oss segern. Aldrig skall
England sakna män, som sörja för sin egen frälsning medan
de arbeta för andras. Öch aldrig skall kyrkan här gå
under, så länge präster och herdar finnas att taga vård
om fåren — djäfvulen och världen må rasa aldrig så
vil dt. “
Det var karaktäristiskt för Campian att han icke
var i stånd att inse, hvari reformationens styrka låg.
Han betraktade saken endast som en tvist mellan
trosläror. Men det var i själfva värket en fråga, som på
det innerligaste berörde nationernas lifsintressen. Det
gällde att afgöra, huruvida det kyrkliga system, hvars
högste representant var påfven, skulle fortfara att utan
appell råda öfver mänsklighetens öden. I jesuitens ögon
stodo påfvedömets världsliga nch andliga maktområden
i ett förhållande till hvarandra som kropp och själ; det
ena var icke tänkbart utan det andra. Han insåg icke,
att det som han kallade kätteri, hade en kropp också —
statskroppen hvilken representerade rättvisa, hvilken
representerade lag, hvilken representerade denna
samvetets frihet, som kyrkan förnekade och gjorde till ett
brott att fordra. Campian såg den katolska kyrkan
stadgad på ett system af lärosatser, hvilkas styrka låg i tio
århundradens häfd, hvilka framgångna ur kyrkofädernas
undervisning hade format kristendomens tankelif. Han
såg kättarne splittrad i hundratals sekter söka sin väg
med osäkra steg liksom öfver ett gungfly, och i detta
virrvarr af missämja och ovisshet väntade han en lätt
seger. Kätteriet syntes honom dödsdömdt och kunde
hvarken söka hjälp hos förnuftet eller traditionen. Han
skref fran sitt gömställe till rådet och erbjöd sig att
offentligen försvara sina lärosatser mot den eller de
protestanter, som ville uppträda mot honom. Han gaf ut en
bok, hvilken han själf och hans beundrare betraktade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
