Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Ett jesuitiskt fälttåg i sextonde seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
905
-som afgörande för tvisten. Det var, som om en
motståndare till Newtons astronomiska system skulle försökt
att kullkasta teorien om liimlakropparnes rörelse medelst
argument hämtade från Ptolomaeus eller Hipparchus -—
eller Julianus eller Porphyrius inbillande sig ha bevisat
kristendomens grundfalskhet genom förklaringen, att det
fanns ingenting nämdt därom i Theognis eller
Zend-Avesta. Tiden hade fört med sig ökade kunskaper och
vidgade tankar, och klokt folk insåg, att sanningar, som
deras förfäder trott på, voro icke längre sanningar. Att
en präst kunde förvandla ett bröd till Gud genom att
mumla några ord däröfver, var hädanefter och för alltid
omöjligt att tro. Kyrkan hade sagt: Du skall tro det,
annars tar jag ditt lif, men Staten hade lagt sig i saken
och förklarat strängeligen för kyrkan, att hon icke skulle
göra något dylikt. — I präster och biskopar, hade
engelska parlamentet sagt, skolen icke längre hafve bål och
galge till edert förfogande. I hade makten en gång och
i missbrukade den, och vi ämna icke anförtro eder den
en gång till. Hvad dessa dunkla frågor angår, så
kunna vi icke bestämdt säga, hvad som är sannt, ej heller
tro vi, att I kunnen säga det. Vi ämna hädanefter låta
folk tänka för sig själfva, så länge de hålla sig inom
gränserna för fromhet och anständighet. Våra egna
lagar äro tillräckliga för oss. Eder herre, påfven, har
ingen myndighet på denna ö och skall icke lägga sig i
våra angelägenheter. Om I viljen finna eder uti att lyda
lagarne och lefva fridsamt, skola vi beskydda eder, som
vi göra med andra. Om I icke viljen lyda, om I
fram-härden i anspråk, hvilka vi bestrida, och fortsätten att
konspirera med främlingar mot edert lands styrelse, så
skall edert så kallade heliga ämbete icke längre skydda
eder. Vi skola hänga eder, som vi skola göra med andra
högförrädare.
Sådan var i värkligheten den sakernas ställning, som
Campian gick till strids emot, och härtill behöfde han
skarpare vapen än kyrkofäderna kunde utrusta honom
med. Det blef emellertid dagligen allt mera uppenbart,
att ofog var i görningen, och Elisabeth blef mot sin vilja
tvungen att låta lagarne träda i värkställighet, på det
att dessa kringresande mordbrånnare skulle kunna
oskadliggöras, innan landet stod i eld och lågor. Under de
första sex månaderna hade de skyddats genom
drottningens ytterliga motvilja för stränga åtgärder, men
slutligen fick Walsingham tillstånd att gripa in, och nu skedde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
