Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Ett jesuitiskt fälttåg i sextonde seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
909
Cross, vid äfventyr af ansvar i händelse af försummelse..
Under dessa förhållanden befanns det nödvändigt att
lägga utomordentliga maktmedel i regeringens hand,
hvarför parlamentet sammankallades, och det visade sig,
att det protestantiska partiet företräddes af en
aktningsvärd majoritet.
Sir Walter Mildmay begärde ordet i rådets namn.
Han talade om regeringens hofsamhet, erinrade om hur
England blomstrat under drottningens spira, medan det
öfriga Europa stod i lågor. Han påpekade de
upprepade försöken från påfvens sida att störta henne,
upproret i de norra provinserna, afsättningsbullan,
oroligheterna i Irland samt det understöd, drottningens
inhemska fiender alltid mottagit från Spanien. Ända tills nu
hade drottningen varit i stånd att "reda sig ensam mot
dessa stämplingar, och landets hjälp hade obetydligt
. eller icke alls tagits i anspråk. De små anslag, hon
äskat, hade icke betäckt hälften af utgifterna, och
rege-ringsomkostnaderna hade bestridts af kronans inkomster,
utan lån eller frivilliga bidrag. Under hennes måttfulla
styrelse åtnjöt England mera frihet än något annat
land under solen. Själf var hon en dygdig furstinna,
fläckfri i handel och vandel, barmhärtig, god,
fredsälskande och rättvis. Han hade rättighet därföre att nu
uppfordra sina undersåtar att stå henne bi gent emot
påfvens och hans anhängares ondska. — — — Följde
så en framställning af papisternas — “ett slags
hycklare, jesuiter och lösdrifvande munkar, som släppts in i
landet“ — propaganda, och det hela var inledningen till
ett lagförslag, syftande åt “att tvinga Hennes Maj:ts
undersåtar till skyldig lydnad. “
Då Prins V lät offentliggöra sin bulla (1570) hade
en lag blifvit antagen, som gjorde införandet i England
af denna eller någon annan påfLig förordning liktydigt
med högförräderi. Men detta hade visat sig ej vara nog
och parlamentet fann sig nu uppfordradt stadga “att
alla personer som påstå sig hafva makt att lösa
undersåtar från deras trohetsed eller som locka och tubba
folk att öfvergå till romerska kyrkan, skola - jämte
dem, som härefter af egen vilja låta upptaga sig i
denna kyrka — anses skyldiga till högförräderi" och att
de som understödde sådana personer eller dolde dem
skulle anses delaktiga i samma brott“• Massor i
enskilda hus, hvarmed man sett genom fingrarne i tjugo år.
fingo nu ej längre äga rum; den som förrättade massa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
