Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Ett jesuitiskt fälttåg i sextonde seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
908
lidanden, och de omvändes antal tredubblades. Lord
’Oxford, Burghleys måg, sir Francis South well, lord Vaux,
lord Henry Howard, härtigens af Norfolk bror, Philip,
earl af Arundel, Norfolk’s äldsta son — hos hvilken
Elisabeth genom en särskild ynnest sökte försona fadrens
död — dessa och många flera af det ädlaste blod hade
för längesedan blifvit “återvunna" antingen genom Campian
eller dennes kamrater. “Kättarne", skref Campian till
ordensgeneralen, “fara nu icke längre omkring med skryt
-öfver sina martyrer. Det har nu kommit därhän, att för
några af deras brända skoflickare och andra affällingar
hafva vi att uppvisa lorder, riddare, medlemmar af den
gamla adeln — föredömen i lärdom, fromhet och vishet
—- blomman af landets ungdom, högborna damer och en
oräknelig mängd af det lägre folket, hvilka antingen
lidit martyrdöden med ens eller dagligen omkomma i en
tärande fångenskap."
Det måtte varit någonting i grunden lågt hos
Cam-pion. Det var på samma gång reformationens ära samt
drottning Marias och kardinal Pole’s vanära, att de
protestantiske trosvittnena till största delen utgingo från
handtverksklassen. Det var galileiske fiskare, som först
ledo döden för evangelium, och en skoflickare på bålet
gjorde lika mycken heder åt protestantismen söm en
af-rättad adelsman åt romarkyrkan. Men alla dessa högt
uppsatte mäns omvändelse var från politisk synpunkt en
sak af yttersta vigt. Det var anden från
Ridolfikonspi-rationens tid, som tydligen höll på att vakna till lif igen.
Detta var en fråga, som gällde lif eller död, och
regeringen beslöt att hafva öfvertaget. Jesuiter och
semi-nariepräster fortforo att strömma till, tio och tjugo
stycken i taget. Earlen af Westermoreland fick kallelse att
inställa sig i Rom hos påfven, och han förde med sig
tillbaka till Flandern en hög af .guldtackor. “Papisterna
sade öppet, att de hoppades få se Westermoreland och
hertigen af Alba i England innan nästa midsommar."
Katolikerna vägrade nu för första gången allmänt
att bevista den anglikanska gudstjänsten, och
enafWal-singhams spioner skref varnande, att “tiderna voro
oro-liga“, folket missnöjdt och begifvet på förändringar samt
faran för hand större än utsikterna att afvärja den“.
Walsingham med stöd af Burghley antog utmaningen.
Bevistande af gudstjänsten gjordes gällande som prof
på lojalitet, och lord Paget jämte andra misstänkta
ättlingar förständigades att åhöra predikan vid St. PauFs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
