Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Ett jesuitiskt fälttåg i sextonde seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom där, förde han handen till hatten hvarje gång
han gick förbi de hemska dödsredskapen. “Ten
Reasons" kom ut och försatte Oxford jämte andra platser
i ett tillstånd af hänryckning, hvarpå Campian åtföljd
af Parsons, som äfven vistas i London, begaf sig ut på
landet till lady Stonor’s gods, nära Henley.
Utgifvan-det af boken hade stärkt regeringen i dess beslut att
afväpna och straffa författaren, men förföljelsen hade
framkallat ett stort och allmänt medlidande med de
jäktade jesuiterna. Oaktadt de hotande straffen fanns det
många godhjärtade protestanter, som dolde dem undan
deras förföljare, hvarjämte vänners omtänksamhet och
landtadelns blinda egensinne hade hittills tjänat dem
som skydd. Men jakten började bli allt hetare, och
större försiktighet var af nöden.
Vid Lyford, nära Abingdon, tjugo mil från Henley,
stod en gammal herrgård med vallgraf omkring.
Ägaren hette Yates, var katolik samt hölls i lindrigt
fängelse i London. Hans hustru var hemma och med henne
åtta Brigittinernunnor, hvilka flytt till Belgien vid
drottning Marias död men återvändt, då de funno, att de ej
hade någon förföljelse att frukta och nu — med
drottningens vetskap och samtycke — släpade fram sitt lif
och sin andakt i detta gamla, dystra hus. Då dessa
damer fingo höra, att Campian var i trakten, grepos de af
en obetvingelig längtan att mottaga sakramentet af hans
hand. De hade två präster fast anställda hos sig och
behöfde således icke skicka efter en tredje for sina
religiösa angelägenheter, deras klosterlif var kändt af
myndigheterna och huset sannolikt ställdt under uppsikt —
Campians närvaro ansågs således både öfverflödig öch
farlig.
Parsons hade beslutit att återvända till London
ensam samt ämnade sända sin kamrat till Norfolk, där
det fanns fullt med katoliker och följaktligen var lätt
att skaffa ett gömställe. Men nunnorna voro enträgna
och Campian hågad att göra dem till viljes. Fader
Robert gaf därför motvilligt sitt samtycke, på det
villkor att hans uppehåll icke skulle förlängas öfver en dag
och natt.
Onsdagen den 12 juli kom så Campian till Lyford
samt mottogs med stilla hänryckning. Den långa
sommaraftonen förflöt under predikningar, böner, bikt och
absolution samt fromma tårar. Vid daggryningen lästes
mässan, och andaktsöfningarna drogos ut till långt fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
