Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Ett jesuitiskt fälttåg i sextonde seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
913
på morgonen, en tidig middag följde, och det farliga
besöket var lyckligt öfver. Campian och Emerson stego
till häst och ställde kosan tvärs öfver landet. Deras
väg gick i närheten af Oxford. Det var hårdt att
färdas förbi en plats, vid hvilken så många af deras
minnen voro fästade, utan att ens kasta en blick ditin. De
stannade och satte in sina hästar på ett värdshus, där
de snart voro omgifna af en skara studenter. Samma
eftermiddag hände det, att några katolske adelsmän
kommo på besök till Lyford, och då de fingo höra, att
Campian helt nyligen varit där, skyndade en af dem
efter i hans spår, upphann honom och bad honom
återvända. Studenterna förenade sig enträget i samma
begäran. Om Campian blott ville stanna på Lyford öfver
söndagen, sade de, så skulle halfva Oxford rida dit för
att höra honom. Frestelsen var stark. Medveten om
hans svaga sida, hade Parsons ställt honom under
Emer-sons myndighet, men denne var svag själf, och den
larmande och bedjande hopen fick öfverhanden. Han gaf
den önskade tillåtelsen samt fortsatte sin färd, medan
Campian vände tillbaka samma väg han kommit under
löfte att åter förena sig med sin kamrat veckan därpå.
Den förestående predikan blef naturligtvis samtalsämnet
vid universitetet. En af Leicesters agenter vid namn
Eliot var vid samma tid i Oxford med en
arresterings-order för Campain på fickan. Han inställde sig hos
magistraten, fick till sitt förfogande en skara
rättsbe-tjänter, och på söndagsmorgonen placerade han dem väl
dolda i närheten af den gamla byggnaden. Själf gick
han djärft till porten, uppgaf sig vara katolik samt
begärde tillträde till mässan. Nunnorna och deras
katolska gäster hade under två dagar njutit i fulla drag af
sin förgudade lärares närvaro. Det var endast söndagen
kvar, och sedan måste han oåterkalleligen lämna dem.
Studenterna hade strömmat till i massa, såsom de
lof-vat, och Eliot troddes vara en af dem. En högtidlig
mässa hölls, sedan gingo de alla till nattvarden, och
därpå följde Campians predikan — hans sista här i
lifvet.
Ämnet var Jesu tårar vid åsynen al Jerusalem,
Jerusalem, som mördade profeterna och slog ihjäl dem,
som sändes dit. England var detta Jerusalem, han och
hans följeslagare voro profeterna. Campian betänkte
icke, att detta var en utläggning, som äfven
protestanterna skulle kunna göra för sin räkning. Ehuru en än-
Nor disk Revy, V- 58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
