Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Ett jesuitiskt fälttåg i sextonde seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
915
på nytt. Fruktlös möda alltjämt. Magistratspersonen.
som hela undersökningen igenom lämnat ett motvilligt
biträde, var återigen på väg att ge sig af med en bitter
anmärkning till Eliot öfver tillförlitligheten i hans
upplysningar — de gingo ned för trappan sista gången, då
Eliot knackade i väggen och tyckte sig förnimma något
ovanligt i ljudet. En af husets tjänare, som stod bredvid
honom, kunde icke dölja sin oro. Eliot begärde en hacka,
slog in den falska muren och fann dem, han sökte,
liggande sida vid sida på en trång bädd. De hade biktat
sig för hvarandra, de hade sagt sitt “Fiat voluntas tua“.
Tre gånger hade de åkallat S:t Johannes, Campians
skyddspatron; men S:t Johannes lämnade dem åt sitt öde.
Campian gaf sig utan motstånd och fördes först till
sheriffen i Berkshire, Humphrey Foster. Denne, som i likhet
med flertalet af engelske adelsmän var till hälften
katolik, mottog honom snarare som gäst än fånge, men
tvungen att meddela sig med rådet fick han order att genast
sända honom till London. Den hängifvenhet, som utgjort
hans skydd i landsorten, sträckte sig ej till hufvudstaden.
Han fördes genom gatorna i sin utklädnad, fjäderprydd
hatt, buffelkyller och sammetsbyxor med bakbundna
händer och fotterna fastgjorda under hästen. På hufvudet
bar han en tafla med inskrift: “Campian, den upproriske
jesuiten“. Sålunda leddes han genom den tjutande hopen
till Towern, där han mottogs af guvernören, sir Owen
Hopton. Han förvarades öfver natten i en cell, som bar
den betecknade benämningen “Little case“. Det var en
underjordisk håla, belägen vid ena ändan af
tortyrkammaren, alldeles mörk och så trång, att fången hvarken
kunde stå rak eller ligga utsträckt.
Följande dag gaf rådet befallning att anvisa honom
ett bättre rum. Hvarken drottningen eller Leicester hade
glömt den eldige ynglingen, hvilken en gång ägnat dem
en så smickrande hyllning i Oxford. Earlen lät skicka
•efter Campian. Denne blef införd i ett enskildt gemak
■och befann sig ansikte mot ansikte med Elisabeth själf.
Hon ville ge honom en möjlighet till räddning. Hon
frågade, om han betraktade henne som sin lagliga suverän.
Den friare tolkningen af påfvens bulla tillät honom att
svara ja. Hon frågade då, huruvida han ansåg, att
biskopen i Rom kunde lagligen afsätta henne. En bestämd
förklaring, att han var en trogen undersåte, ett öppet
förnekande af påfvens världsliga myndighet det var
allt, som fordrades af honom. Han ville ej afge
någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
