Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Ghettons drömmare, af I. Zangwill. 5. Kristendomens försonare. V—VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
927
Spitalfields till ett ohälsosamt moras, fann Röda
kyrkvaktarn, då han kom med veckolönen, till sin
förskräckelse en doktor lutande sig öfver Huldas säng liksom
dödens skugga.
På den blick Zussmann gaf honom kunde han förstå
att en plötslig förändring till det sämre hade inträdt.
Den kyliga blåsten tycktes tränga rakt in till hans hjärta.
Han fattade den lidandes mjuka kalla hand och frågade
vänligt:
“Hur står det till?"
“Jag är litet klen, men jag blir snart bättre. “
Hon vände sig bort. Zussmann hviskade till honom,
att doktorn, som blifyit tillkallad på morgonen, hade
funnit krisen så hotande, att han kommit igen på kvällen.
Röda kyrkvaktarn blef alldeles blek, följde doktorn
utför trapporna och fick då veta, det såg
bekymmersamt ut att patienten skulle kunna gå igenom.
Röda kyrkvaktarn ryckte sig i sitt röda skägg.
“Och att tänka sig, att jag ännu inte ordnat saken", tänkte
han oklart. Han sprang genom den blekgråa dimman
till Juda fanas byrå, men då han skulle stiga öfver
tröskeln, erinrade han sig, att det var sabbatsafton och
att hvarken lilla Sampson eller någon annan vore där.
Men lille Sampson fans där ändå och arbetade flitigt.
“Hallå, stig in!" ropade han förvånad.
Röda kyrkvaktarn hade r^dan inledt bekantskap vid
glaset med den lille journalisten med tanke på den stora
affär han hade i sinnet. Det är icke för intet,
ghetto-ordspråket ber en akta sig för en rödhårig.
“Jag skall inte uppehålla er fem minuter“, ursäktade
sig lille Sampson. “Men det är Jul nästa vecka och
sättarne vilja inte arbeta. Därför får jag göra i
ordning-notiser på förhand."
Om en stund tände lille Sampson en ohelig cigarrett
på sabbatslampan och kastade på sig en luggsliten rock
•och begaf sig med Röda kyrkvaktarn till en restaurant,
där han bestälde “förbjuden“ mat för sig och något att
dricka för båda.
Röda kyrkvaktarn kände sig för så försiktigt och
listigt, att underhandlingarna drogo otillbörligt ut på
tiden. Efter ett par timmar var likväl allting
öfyerens-kommet. För fem pund, betalade med ett pund i
månaden, skulle lille Sampson öfversätta på engelska “Folkens
brödraskap", under förutsättning att den andre
förklarade för honom hvad hebreiskan betydde, och det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
