Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Ghettons drömmare, af I. Zangwill. 5. Kristendomens försonare. V—VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
928
denne kompetent till efter sitt omsorgsfulla studium af
Huldas manuskript. Lille Sampson lofvade äfven att
taga in öfversättningen i “Judas fana“, så att
kyrkvaktarn kunde få det för billigt pris satt till att ges ut
i bokform och endast behöfde betala den extra
sättningen af sådana ställen som vore för farliga för “Judas
fana“. Denna oväntade frikostighet och denna nya
publik som “idén“ därigenom erhölle gjorde Röda
kyrkvaktarn utom sig af förtjusning. Han insåg icke, att
journalisten därigenom finge text gratis; han tänkte
endast på Huldas och Zussmanns lycka och. i en
egendomlig exaltation, framkallad af whisky och
tillgifven-het, delade han deras vision om idéns underbara
utbredning, blott den väl en gång hade öfverförts på det
härskande världsspråket.
I sin tacksamhet mot lille Sampson trugade han i
denne ännu mer whisky och i sin ifver tog han fram
ur fickan den med papper omslagna boken och yrkade
på att tidningsmannen skulle som ett slags handsöl
öf-versätta här och där på första sidan. När det var gjordt,
var klockan nära elfva. Då hade Röda kyrkvaktarn en
obestämd känsla af att det vore för sent att återvända
till Zussmanns samma afton. Dessutom var han alltför
god vän med lille Sampson och därför skildes de icke
åt, förrän när restauranten stängdes tolftiden.
Alldeles berusad ragglade han i väg till Zussmanns
bostad, ufversättningen höll han säkert fast i sin hand.
Det hebreiska originalet hade han glömt på ett bord i
restauranten, men han hade en dunkel känsla af att
Zussmann och Hulda måste genast se papperet — att
han hade i uppdrag att säkert öfverlämna det och att
han förr måste dö än svika detta uppdrag. Dimman
hade lättat, men snöhögarna utgjorde ett väldigt hinder
på hans irrfärd. Den kalla luften och ett omkullfallande
dämpade något hans berusning, men han var fortfarande
nypnotiserad af sin inbillade mission, Klockan var öfver
ett, innan han kom fram till det höga huset. Han fann
det icke alls egendomligt, att de stora ytterportarna
stodo öppna och fastän han observerat mjölkvagnen
utanför dörren och Cohens generade utseende, fäste han
sig icke vid upptäckten att mjölkförsäljaren nattetid
bröt sabbaten. Han stapplade uppför trapporna och
knackade på vindskammardörren, hvarigenom trängde
en hvit ljusstrimma. Tanken på Hulda gjorde honom
nästan nykter, och när dörren öppnades, återförde
ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
