Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o V. Berättelse om Sörle, eller Hedins och Högnes Saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låter den sönderkrossa henne, när den uthalas.”
Och så hård t var Hedin, medelst det öl, som
lian hade druckit, hetagen af ondska och
glömska, att det syntes honom icke annat vara att
göra, än som sagdt var, och icke kom han
ihog, att han och Högne voro fosterbröder.
Sedan skiljdes de åt, och Hedin gick till
sina män; detta var vid slutet af sommaren.
Hedin satte nu sitt folk att utrusta draken,
sägande, att han ville färdas hem till Serkland.
Sedan gick han till frustufvan, tog Drottningen
och Hilda vid livar sin hand, och gick ut
med dem. Hans män togo Hildas kläder och
kostbarheter, och det var ingen i riket, som
vågade att sätta sig upp emot Hedin och hans
män, ty han var mycket ofryntlig. Hilda
sporde Hedin livad han hade i sinnet, och
han sade henne det. ”Gör icke så,” sade hon,
”ty min fader vill gifta mig med dig, i fall du
vill fria till mig. ”Icke vill jag göra det,”
svarade Hedin, ”eller fria till dig.” ”Om
det nu är så,” fortfor hon, ”att du icke vill
annat, än bortföra mig, så kan du och min
fader likväl blifva förlikte för den sakens skull;
men om du beter dig så illa och omanligt, att
du bringar min moder om lifvet, då skolen J
aldrig blifva förlikla; så hafva ock mina
drömmar förekommit mig, som skulle Ni. slåss och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
