Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o V. Berättelse om Sörle, eller Hedins och Högnes Saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dräpa h varandra, och likväl skall ett annat
ännu tyngre missöde komma öfver er;
skolande det hlifva mig till en stor sorg, om jag
får skåda min fader vara underkastad mén
och förhäxning, och lika så litet skulle jag
finna någon glädje i, alt se dig lida trångmål och
annan besvärlighet.” Hedin sade, att han
aldrig brydde sig om, livad som derefter
skedde, utan vilie utföra sin föresats. ”Icke lärer
du nu kunna gå ifrån den,” säger Hilda,”
eftersom du icke är dig sjelf rådande ao).
”Der-efter gick Iledin till stranden; draken blef
då uthalad, och Drottningen kastad framför
framstammen, hvilken gick öfver henne, så att
hon omkom; men Hedin gick ut på draken.
Rär han var fullt utrustad, fick Hedin lust
att gå allena i land, och till den samma skog,
dit han förut hade gått; och när han kom
fram till den öppna platsen deruli, såg han
Göndul åler der, sittande på stolen. De
hälsade som bekanta på hvarandra. H e d i n
berättade henne nu, livad han hade företagit sig,
livaröfver hon yttrade sitt välbehag. Hon
hade det samma horn der, som hon förut for
med, och bjöd honom dricka derulur. Han
tog emot det och drack; men när han hade
druckit, blef han sömnig, hvarför han lutade
sitt liufvnd mot hennes knä. Då han väl var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
