Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o VI. Saga om Konung Ragnar Lodbrok och hans Söner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jng då njutit något; ocli vill jag låta din hund
följa mig, då färdas jag icke ensam, änskönt
ingen menniska är mitt följe.” Då käringen
hörde hennes heslut, fann hon, att hon hade
öfvertänkt allt mycket noga.
5. Då nu Kraka var färdig, drog hon
till skejipen; hon var däjlig att skåda, och
hennes hår hängde vårdslöst ner, och var
skinande som guld. Ragnar kallade på henne,
och frågade, hvem hon var, och hvilken hon
ville träffa. Hon svarade med följande kväde:
Bryta ditt hud, jag ej tordes,
När du höd mig komma:
Ej en Konungs vilja
Ohörsamlig vara;
Icke jag mat har njutit,
Naken min hud ej synes,
Fullgodt följe jag liafver,
Fastän jag ensam färdas.
Han sände nu män till mötes för att ledsaga
henne till sitt skepp, men hon sade sig icke
vilja fara dit, så fram t man ej gäf henne och
hennes ressällskap löfte om fredlig behandling.
Man förde henne nu till Konungens skepp, och
då hon kom i för’n deraf, räckte Konungen
handen mot henne, men hunden bet honom i
den. Ragnars män löpte då till och dräpte
hunden, såmedelst att de slogo en bågsträng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
