Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o IX. Saga om An Bågböjaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var. A n bad honom sjelf säga sitt namn. Han
sade då: ”Thorer heter jag, och är Ans son.”
Då yttrade hon: ”nu sannas det, som sagdt är
(ordspråket), att en livar är rikare, än han
tycker sig vara; icke sade du mig, att du
hade denne son, men likväl tror jag ej, att han
skall blifva någon slösare och förskingra sitt
goda! eller hur gammal är du? ”Aderton år,”
svarade T h o r e r. ”Det tror jag,” sade hon,
”att jag kan kalla dig Hög hen t, ty jag har
icke sett någon högre till knänen.” ”Detta
namn behagar mig mycket,” sade han, ”och
måste du gifva mig något i namnfäste, på det
folket må kunna kalla mig så;” hvarpå hon
yttrade, att det skulle blifva dervid, och gaf
honom något guld. A n sporde nu Thore r
om hans uppfostran hos bonden. Han sade
att man hade låtit utsprida, att det var
en dotter, som uppföddes der; ”ty Konung
I n g j a 1 d ville dräpa mig, och derföre flydde
jag nordanvägs hit,” tilläde han. Thor er
vistades der om vintern. En gång sade An
till honom: ”icke näns (gitter) jag längre
löda dig, med mindre du ej tager dig något
före, i fall du icke betalar för dig;” hvarpå
Thorer yttrade, all ringen var det enda som
D 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
