Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o X. Saga om Grim Lodinkin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höften. Alt kyssa henne syntes ej smakligt,
ty näsans utgjutelser liängde öfver läpparne
på henne. Hon gick dit der Grim var
liggande, och sade: ”lågt ligger nu
Halogalännin-garnes höfding; vill du, Grim! ligga
(emot-taga) lifvet af mig?” ”Näppeligen kan jag det,
så ohygglig som du är,” svarade Grim; ”men
livad heter du?” sporde han vidare. Hon
svarade : ”jag heter GeirridGandvikekkja;
du må tro, att jag är något rådande här i
viken, och bestäm dig derför för elldera!” ’JDet
är ett gammalt ordspråk,” svarade G r i m, ”alt
en livar har lifvet kärast, och således vill jag
bekväma mig till, att emollaga det af dig.”
Hon tog honom då upp under skinnkoftan och
sprang sina lärde med honom som ett litet
barn, och så häftigt tillika, att han knappt
kunde andas. Hon stannade icke, förrän de
kommo till en stor håla, och då hon lade
honom ned der, tyckte Grim, att hon var ännu
styggare än förut. ”Nu är du kommen hit,”
sade hon, ”och vill jag, att du belönar mig
för det att jag frälste dig, och har dig hit, och
genast kysser mig.” ”Het kan jag ingalunda
göra,” svarade Grim, ”så afskyvärd som du
lörefaller mig vara.” ”Då vill jag ,icke heller
visa dig någon tjenst vidare,” sadeGeirrid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
