Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att invagga vårt folk i såkerhet — att dylika tvära omkastningar
sällan förekomma i historien. De synas vilja hävda, att just i deras
tid en önsketänkt plötslig förändring av utvecklingen skall ske, och
att just de leva i en historisk särtid. De beakta kanske icke, att
liknande tankar hava människor i andra generationer också hyst —
och blivit bittert besvikna, liksom de själva komma att bliva det
och efter dem andra män i kommande generationer. Om den
ryska mentaliteten hade visat någon förändring under de sju
århundraden, som Ryssland stått i strid med Västerlandet, kunde
en dylik optimism vara befogad. Men så är icke förhållandet.
Samma metoder, vilka tyvärr tyckas vedertagna även på andra håll i
det internationella spelet, användas nu som förr med löften, som
icke hållas, traktater, som brytas, och förespeglingar, som skola
undergräva motståndskraften hos ett folk och locka det att
nedlägga vapnen. 1808 kom den ryska armén som Finlands »befriare».
General Buxhövdens proklamation angav, att ryssarna kommo
»som vänner och skyddsherrar för att göra Edert tillstånd
lyckligare». 1939 skulle finska folket åter »befrias» genom
»Folkregeringen» Kuusinen. Högtalare på Karelska näset och flygblad
förkunnade samma lycka. Skeendet var ensartat 1808 och 1939, endast
metoderna växlade. Exemplen skulle kunna mångdubblas både från
Sveriges och det övriga Europas historia. Kraftigare än någonsin
trycker Ryssland nu mot väster. En gång kommer väl den dag, då
även Ryssland önskar en fredlig samlevnad med andra folk och en
inre utveckling utan våld mot andra nationer, men tiden dit får
nog mätas med andra mått än från 1939 till 1944.
Skulle dock, trots alla otvetydiga tecken på motsatsen, undret
ske, och Ryssland — utan tankar på expansion — verkligen önska
en fredlig samverkan med Nordens fria folk, så kan förvisso intet
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
