Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
srerlig frugttra;’. För öfrigt uppvisar redan fornnorsk-isländskan
ett härmed påtagligen nära besläktadt visir, m. ’den udviklede
spire, toppen af en vaext’. Från östnordiskt språkområde nämner
jag nsv. dial. (Rietz, s. 815) vise, m. grodd (på råg, potäter)’
äf-vensom nda. dial. (Aasen, s. 938) vis, visser ’om toppen paa urter’.
Det ofvanberörda ags. wise ’växt, planta’ har emellertid
anknytningspunkter äfven å vestgermanskt språkområde. Trots
betydelseskillnaden är det nämligen, enligt min mening, i grunden
identiskt med fht. wisa, sv. o. st. fem., mht. wise, nht. wiese, mit.
wese, st. o. sv. f., ’äng’; jfr smss. mht. wise-bhiome, ’wiesenblume’,
mit. wese-blome ’anthemura, caninola (anthemis, chamomilla? vgl.
canineca, colchicum, Gloss)’, mht. wis-boum, mit. wese-, wés-böm
’wiesbaum auf einem fuder heu, stroh, getreide, pratale’ (Lexer,
Mhd. Wb. 3, 938, Ltibben, Mnd. Handwb. s. 577). Den här
förutsatta betydelseöfvergången från begreppet växt, planta till
kollektivbegreppet äng ansluter sig nämligen till ett flertal kända fall af
en analog utveckling. I sina »Studien zur altindischen und
ver-gleichenden sprachgeschichte» s. 33 f. sammanställer Lidén ett antal
ord, hos hvilka betydelserna träd (eller träd af bestämd art) och
skog (resp. skogbevuxen höjd) äro förenade eller öfvergå i
hvarandra (jfr t. ex. fht. tamia ’tanne, eiche’: mht. tan, -nes ’wald’, lat.
silva’. poet. ofta ’träd’, o. s. v.). Några andra fall af enahanda
betydelseförskjutning anför YVaag i sitt arb.
»Bedeutungsentwick-lung unseres wortschatzes» s. 92; jfr särskildt nht. ried ’schilfrohr’,
som användes om en enskild växt eller en enskild, afskuren
stängel, men äfven kollektivt: ’mit ried bewachsene gegend’,
öfverhuf-vud ’sumpfige gegend’. Jag erinrar slutligen om att sv. ordet äng
haft en fullt motsvarande betydelseutveckling: fvn. eng, f. o. n.,
enge, n., ’eng, jord, hvorpaa der voxer graas’: fvn. ange, m. ’brodd’,
ags. anga, fht. ango ’stachel, spitze’, nsv. dial. (Rietz, s. 9) ang
(pl. ångan), m. ’de finaste strängarne på en rot; hos potatisväxter
de som förena rotknölen med utsädet’; till denna ordgrupp höra
enligt en känd sammanställning (jfr Zupitza, Gutturale s. 128,
Falk-Torp, Et. ordb. s. v. Aal II) ytterligare find. ankura- ’sprössling,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
