Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fi. vaiva ouppvisad. Och vidare skulle ett got. wajuks väl
knappast ge ett fi. vaikea, i det suffixets bindevokal sannolikt
kvar-stode, liksom i fi. autuas ’salig’ af germ. *aubugaz (fvn. audugr).
Sambandet mellan fi. vaikia och vaiva bör enligt min mening
alldeles uppgifvas, men icke dess mindre torde äfven det förra af
dessa ord äga germanskt ursprung. Jag anser detsamma vara nära
besläktadt med got. wåihjö, fem., kamp’ (2. Korinth. 7, 5:
waihjons). Gotiska substantiv af denna böjningstyp visa sig i många
fall vara framgångna ur ursprungliga adjektiv. Man jämföre t. ex.
got. fullö ’fulle’ : fulls; aglö ’triibsal, bedrängnis’: aglus ’schwer,
schwierig’, trigö ’traurigkeit’: *trigs = fvn. tregr ’ovillig1, o.s. v. Det
ifrågavarande got. wåihjö är enligt min mening en substantivering
af ett i got. obelagdt adj. wåihja-, hvilket ljudtroget återspeglas af
fi. vaikia. Under biformen waigja- och med en betydelse, som på
det närmaste öfverensstämmer med nyanserna ’tung, svår,
mödosam, smärtsam’ hos det finska ordet ligger samma adj. till grund
för vestgerm. svaga verbet fht. weigan, mht. weigen ’belästigen,
quälen, vexare, affligere, exagitare’, fs. wégjan, weigan, wegan
’quälen, peinigen; vexare, verberibus afficere’, ags. wcégan ’afflict;
frustrate; deceive’. Vidkommande betydelseutvecklingen i fi. vaikia’.
’tung, svår, mödosam, smärtsam’: ’jämmerlig, ömklig’ hänvisar jag
till parallellismen i fvn. suårr ’tung, besvaerende, besvasret’ : suårka
’beklage sig’ (Fritzner2), fht. swåren ’beschweren, belästigen’:’in
schmerz od. kummer bringen’.
Enär de nordiska språken icke synas känna något adj.
waigja-eller afledningar däraf, torde det fi. ordets germanska grundform
böra sökas i gotiskan. Det gr. som Wulfilas öfversätter med
waihjö, är å anförda bibelställe an vän dt i sin öfverförda
bemärkelse: ’kamp, ansträngning’, hvadan kombineringen af fi. vaikia
och got. waihjö från betydelsens sida är tadelfri. Hvad den
formella öfverensstämmelsen angår, motsvaras got. h (o : 7) i
förevarande, liksom i ett flertal andra, af Thomsen, Einfluss ss. 65 f., 74
(jfr s. förf:s Beröringer mellem de finske og de baltiske Sprog s.
79, noten) berörda fall af finskt k, hvilket finner sin sannolikaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
