Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vetandet, vila sannolikt de principer om kungamaktens ställning
till lagen, som rådet uttrycker i kungens namn under hans
minderårighet, på en historiskt bredare grundval.
Upplandslagens företal och stadfästelse äro de urkunder, som
i detta avseende äro de klassiska inom vår rättshistoria. Det är
deras tänkesätt och ordalag, som i stor utsträckning gå igen i
Sö-dermannalagens.
Det synes av hss kunna slutas, att redan förslaget till den
nya Södermannalagen inleddes med dess bekanta företal. Avfattat
efter det uppländska mönstret, lät det den framlagda lagboken
uppträda med anspråk att efter Moses föredömme vara avfattad på
kungens bud i en sund på en gång konservativ och framstegsvänlig
anda. Starkare än det skett i UL Företal framhålles här lagbokens
kungliga ursprung. Man lägger nämligen i kungens mun följande
slutord, som sakna motsvarighet i UL: ’Hawm wi ]jaess£e samu
book meö dighri winn ok mycli vmhughsan almsenni til fiarwa
saman sat, skipt ok skipat hana innan tiu laghabalka ok fem
mef> flokkum vt merct balkana swasum haer scriwas ok naempnis
hwar :eptir andrum’ etc.
Sedan lagen antagits på tingen, utfärdade rådet, alltjämt
iakttagande formerna från Upplandslagens stiftande, i kungens namn
ett stadfästelsebrev. Detta bekräftade ett på visst sätt utarbetat
och antaget laginnehåll, oavsett i vilka uppteckningar det förefanns.
Någon definitivt formulerad lagtext, vartill stadfästelsen kunde knytas,
synes knappast ha varit utskriven 1. Senare har emellertid
stad-fastelsebrevets ordalag ändrats, så att dess brevform utplånades; i
hs B har detta fullt genomförts, och den utgives alltså för att vara
en av kungen ombesörjd och stadfäst hs, innehållande en officiell
redaktion. I vad mån detta handskriftens anspråk i verkligheten
höjt dess anseende över de andras, måste lämnas oavgjort.
Sannolikt synes likväl vara, att en handskrifts auktoritet mindre berott
på dylika vändningar än på dess ställning att vara en för rätts-
1 Se härom ovan s. 98.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
