Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f. hirnua »gnägga, vrcnskas; gapskratta»; karel. och olon.
»nysa»; estn. hirnuma, kirnma »wiehcrn; laut und ubermässig
lachen (bes. spottend, aus Schadenfreude)» = fisl. hrina »udstode
en uartikuleret, men stasrk og gjennemtrjengendc dyrisk Lyd», t. ex.
om svin, sto, höna; äfven hrinr m. »staerk, gjennemtrasngende Lyd,
som man kan hore visse Dyr udstode, navnligen Svin»; no. rina
som ein Gris. Jfr Saxén, Virittäjä 1897, s. 63.
f. kalpa, gen. kalvan »slag- 1. huggsvärd, kort svärd, sabel,
stridsyxa; skafjärn, skrapjärn, skrapa, skäktknif»; häraf afledda
verben kalvata, kalpaan »skäkta» och kalpia, kalvin »skafva, skäkta»
samt kalpoa, kalvon »gnaga, skafva» och ur verben ett subst.
kalvin, dial. kalpin, gen. kalpimen »skafverktyg, skafjärn, skrapknif,
skafknif. skäktknif 1. -träd, träknif»; ett liknande, troligen inhemskt
verb är kalvaa, kalvan »gnaga, knapra, skafva, skäkta etc.», hvarur
ett subst. kalvin, gen. kalvimen med samma betydelse som kalvin,
kalpimen; sammanblandning sålunda lätt. Såsom redan Lönnrot
påpekat, är detta ord att jämföra med sv. glafven, glaf, fsv.
gla-vin, glcsvia, glavia, glava, fisl. glafel, glefja, da. glavind etc. De
nordiska orden betyda likväl icke »svärd», utan »spjut», och där
den förra betydelsen någon gång förekommer, såsom i svenska
och danska, är den sen och kanske inkommen genom nyare franskt
inflytande. I de romanska språken, från hvilka ordet inkommit
till de germanska, har det likväl äfven i gammal tid här och där
haft betydelsen »svärd» och det är sålunda icke osannolikt, att
äfven denna betydelse kunnat i forna tider tränga upp till norden.
I hvilket fall som hälst tycks lånet till finskan ha skett i gammal
tid, enär det nordiska v annars icke gärna hade återgifvits med p,
utan med v. På gammalt lån häntyder också den finska biformen
kalpio »sabel, svärd» med sitt p och sitt a, hvilket man hälst
ville återföra till den ännu icke omljudda grundformen till fsv.
glavia, fisl. glefja.
f. kalppa, gen. kalpan\ dial. kalpa, gen. kalvan »svinklafve»
= sv. klafve, fsv. klavi (klavi) »klafve 1) hvarmed kreaturen
bindas vid krubban, 2) som sättes på svin», fisl. klafi »i Alm. alt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
