Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till tolkningen av Rökstensinskriften Av L. Fr. Läffler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3. Om inskriften med äldre runor i bakre bredsidans nedersta
rad samt yttre rad till vänster (f-g).
a) Om lonrunan för § i nedersta raden å bakre bredsidan (f).
Efter ordet mogmen(n)i i baksidans nedre rad, som är skriven
med äldre runor, följer ett ovanligt runtecken, som Bugge tolkar
som fi ock som, enligt honom, tillsammans med de två följande
runmynderna bildar ordet fiad — paå, det. Det har, kan man säga
för korthetens skull, till grundform en Y-runa, men med 4 kvistar
(i st. f. 1} på stavens högra sida (på bilden, sedd rättställd), ock
enligt Bugges uppfattning, 3 kvistar på dess vänstra sida.
Meningarna äro delade om hur många kvistar skola antagas finnas på
vänstra sidan. Ingeniör Algot Friberg har velat finna 4 kvistar,
men anmärker, att de två längre (nedersta) kvistarna äro (på
ce-mentavgjutningen) tydliga, medan de två kortare (övre) kvistarna äro
nästan fullständigt avflakade. Bugge »tror paa Papiertryk at se
tydelige spor til venstre ogsaa av en tredje Kvist (fra ncden av
regnet)». »En fjerde Kvist til venstre», tillägger B., »kan jeg ikke
öine»; Rökst. II, s. 43. Själv har jag på cementavtrycket i
Stockholm tyckt mig säkert se en tredje kvist, men en fjärde tror jag
ej finnes där. Visserligen synes en insänkning närmast staven,
som kunde fattas som början till en kvist, men den fortsätter ej
upp till ristningens ram, avbrytes tvärtom av, som det synes,
orörd stenyta1.
Det torde alltså vara skäl i att fasthålla vid Bugges läsning.
Och hans tolkning av detta tecken såsom en lön runa för f> torde
väl vara den enda möjliga. Han uppfattar, som bekant, tecknet
såsom varande en kvistruna, angivande fjärde ättens tredje runa.
Han antar, att den äldre runfutharken här varit indelad i fyra ätter
i stället för i tre, så att fufark blev en ätt, här räknad som den
fjärde i ordningen, liksom i den yngre runraden i toppytans
lönskrift fuji^rk är den sista ätten.
1 Tillägg straxt före tryckningen: Docent O. von Friesen har i brev av 4/io
1903 benaget meddelat mig, att han vid granskning av stenen “ansåg sig se spår
av tre stycken kvistar här, hvilka dock alla voro synnerligen otydliga".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
