Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till tolkningen av Rökstensinskriften Av L. Fr. Läffler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det synes i ock för sig ganska rimligt, att, då den äldre
run-futharken nyttjas jämsides med den yngre, en sådan ändring av
ättindelningen skett till åstadkommande av en viss likformighet
mellan båda.
Ett visst stöd för detta Bugges antagande kunde möjligen
hämtas av följande omständighet. I en Wien-kodex 1701, om vilken
se Germania XVI, 256 f., har bland andra sätt att skriva om
latinska alfabeter med lönskrift även ett anförts, som återger en latinsk
bokstav medelst en s. k. isruna, d. v. s. en av elementen l ock I
bestående lönrunskrift, som med ett eller flere av de förra
tecknen angiver, i vilken av de 4 avdelningar, som alfabetet för detta
ändamål indelats uti, bokstaven står, ock med ett eller flere av
de andra tecknen vilken i ordningen inom denna avdelning
bokstaven är (jfr avd, 7). Så att t. ex. I återgives med lllllll, eller
andra avdelningens femte bokstav. Alfabetet om 23 bokstäver är,
som nämts, här indelat i 4 avdelningar, de 3 första om 6
bokstäver var, den sista om 5. Det närmaste till hands liggande hade
ju varit för den runkunnige man, som hittat på att använda
isrunorna för de latinska bokstävernas betecknande, att indela alfabetet,
liksom med futharken i regeln skedde, i 3 avdelningar (med 8, 8,
7 bokstäver), så framt han ej just haft för sig en fyrdelad äldre
futhark! 6 runor får ju var ätt i en fyrdelad äldre futhark.
Det synes för övrigt icke vara möjligt att finna någon
tillfredsställande tolkning av detta lönliga runtecken på annat sätt än
genom denna av Bugge antagna fyrdelning av den äldre
runfu-tharken. F. Burgs förklaringsförsök i Arkiv XVI, 137 n. 1 kan
jag icke anse lyckat. Han menar, att, under förutsättning av att
tecknet har fyra kvistar på hvarje sida, det kunde angiva första
ättens åttonde runa av den tredelade äldre runfutharken därigenom
att kvistarna på ömse sidor räknades tillsammans såsom tecken för
runans plats i ätten ock själva huvudstaven angåve ättens ordning.
Med antagande av Tyrs ätt såsom den första skulle man då här
få D. En på sådant sätt angiven lönruna har emellertid ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
