Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rotvokalen af geminatorna kk, tt, pp, ss, bb, nn, mm, 11, rr samt
konsonantförbindelserna kt, ks, ts, pt, r%, rs, rv.
Skrifningar med w för ursprungligen kort u hafva icke tagits
med i exempelsamlingen, fastän det ej lider något tvifvel att denna
bokstaf såsom tecken för ?^-ljudet ursprungligen företrädde uu.
Man finner det nämligen i många handskrifter användt så ojämförligt
oftare än de egentliga dubbla vokaltecknen, att det förefaller minst
sagdt osäkert om det alltid uppfattats som en ställföreträdare för
uu och aldrig såsom ekvivalent med det enkla u.
Men äfven med uteslutande af dessa skrifningar, hvilka kunde
påvisas i en massa urkunder utöfver de nämnda, framträder den
egendomlighet vi här sysselsätta oss med på allt för många olika
håll för att det ej vore uppenbart, att den måste härledas ur något
förhållande af mera så att säga objektiv natur än det, hvari Brate
är böjd att söka grunden för densamma.
Detta förhållande kan ej gärna vara något annat än det, att
den med dubbelskrifven bokstaf återgifna vokalen varit förlängd 1.
Jag har tidigare tänkt mig en annan möjlighet: att
skrifnin-garna i fråga framkallats af den inkongruens som till äfventyrs
uppstått mellan det talade språket och skriftspråket, därigenom att
det förra skulle framför geminator och vissa konsonantgrupper
förkortat en lång vokal, som af det senare fortfarande genom
dubbel-skrifning betecknades såsom lång. Om en person uttalade t. ex.
såväl fedd som all med kort vokal, kunde han af den stundom
mötande skrifningen feed förledas att i skrift återgifva uttalsformen
all medelst aal. Att en dylik »omvänd skrifning» i och för sig
1 Dubbelskrifningen påträffas nästan endast i enstafviga ord, men häraf få vi
ej sluta till en motsvarande begränsning af företeelsen. Man synes hafva undvikit
fördubbling af vokaltecknet i ord med två eller flere stafvelser, ej blott om vokalen
stod i öppen sådan, utan öfver hufvud. Den ortografiska behandlingen i
Hälsingelagens textkodex af urspr. långvokaliska monosyllaba antyder detta. Såsom
själf-ständiga ord förete de ytterst ofta dubbelskrifning, såsom kompositionsleder nästan
aldrig, såvida de sammanskrifvits med en annan led. Att det senare skulle bero
på en genomgående vokalförkortning i komposita är naturligtvis icke att antaga,
hölst vid särskrifning af desamma — sådan förekommer ofta — lederna med
afse-ende å vokalfördubblingen förhålla sig väsentligen som de själfständiga orden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
