Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ordform, som Prologen företer, är sköt, ännu i dag en av de allra
vanligaste apokoperingarna i vår poesi ock 1810 fullkomligt
allmän1; den förekommer i en bild av oomtvistelig enkelhet ock en
rätt stark stämning ock är därför likväl fullt uthärdlig2.
Betoningen av martyrkransen s’ss’s i stället för ss’s’s är det enda
anmärkningsvärda ur aksäntsynpunkts; något som väl får anses för ett
mästerprov, ty detta är första gången äkta ottave rime behandlas
på svenska. Däremot företer rimningen några — om också inga
betydande — brister. Dit höra ett par rim på bitoniga stavelser:
hemlighet — vet — saligheti, egendom — dom — ålderdom — i
båda fallen sjilja likväl de enkla orden avledningarna; vidare
förekomma rimningar av enkla ord ined sina sammansättningar: rymd
— himlarymd ■— skymd5; andeverld — färd — verld; hjerta —
smärta — behjerta; förgår — står — går; en gång även ett
ho-monymrim: träla — besjäla -— stjäla. Detta grand motvägs mer
än väl av att 11 °/o rlm äro rika. Märkbart är ytterligare, att
Atterbom tre gånger har rimparen ababab bestående av rim på
samma vokal (a), något som Brix (Dania VI: 31) ojillar, men som
icke i ock för sig förefaller olämpligt; det inträffar för övrigt ofta
hos Atterbom ock är näppeligen omedvetet.
1 jfr a. a. _§ 11.
2 sjöt(e) har som bild spelat en mästadels mycket sorjlig roll i vår litteratur.
Under 1700-talet var det ytterligt vanligt; i första sången av “Atis och Camilla"
finns det 7 ggr; 1800-talet har icke uttömt det, så t. d. har Geijer i äreminnet över
Sten Sture bl. a. “ser han ej den farligaste (fienden) ligga dold inom fäderneslandets
sköte?", "ett frö är kastadt i mörkrets sköte", "det frö till oundvikligt fördärf,
som begynte vexa i fäderneslandets eget sköte", "en hemlig missämja regerar inom
dessa fruktansvärda partiers egna sköten"; Topelius säger om "lejonet på Parola
malm": "hvart slag det slog i Finlands sköt ett mäktigt eko funnit" o. s. v. — men
dessa sjötesynder förtjäna sitt eget kapitel.
3 samma betoning har Atterbqm flerstädes, t. d. maVtyrpaMmen i "Solens
nedgång" m. fl., Stagnelius seVafstuVgor (även aksäntueringen seVaf hos denne) o. s. v.
4 detta är ej ovanligt; hos Leopold t. d. ljuflighet — bitterhet, hemlighet
— lycksalighet, känslighet •— mållöshet o. s. v.
5 endast denna rimföljd synes mig mindre lycklig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
