Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
står att spörja efter kvardröjande gustaviansk fraseologi.
Knappast mer än ett enda uttryck erinrar påfallande om denna,
nämligen att krigets Gud med sin »ljungeld Ceres väna skatt förtärs
— jämför J. G. Oxenstiernas »Ceres’ skänk», »Ceres’ höga råg»,
»Ceres’ krans» m. fl. — Att hjältarna »ljunga» finner man hos
alla tidens skalder.
»Stoftets slaf» kan vara både den ena ock den andra skolan1
ock »Lifvets kratér»2 synes mig också ha kunnat vara en
gustaviansk skalds uttryck, desslikes »Ljusets drott» om solen.
Svårare att formulera är sjillnaden mellan Atterboms prolog
ock tidigare svensk poesi i fråga om vad Atterbom kallar sina
»tournurer, bilder och konstruktioner». Det är så många olika
ock sjiftande inflytanden efter 1750 från olika svenska skalder,
att det är vanskligt att avjöra vad som är alldeles nytt i vår poesi
1810 ock vad som i enstaka fall har stuckit sig fram, men förjätits
ijänn. 1810 äro emellertid Franzén ock Wallin tämligen
akademi-serade ock Leopold far betraktas som typen för uttryckssättet.
Med utgångspunkt i Anders C. Kullbergs »Den husliga sällheten»,
P. A. Wallmarks »Sång till finska arméns ära» ock Carl Gustaf
Nordforss »Sång öfver . . . Carl August» såsom den akademiska
stilens yngre företrädare vill jag söka påvisa några av de mera
markanta olikheterna mellan akademisk diksjon ock Prologens.
När Atterbom skrev, att poesin målar skumma lundar »med
anings glans i var icke bara ordet nytt, utan även förbindelsen av
det drömska elementet ock synordet innebar en fruktbringande
ny uttrycksstil. Härvid tänker jag mindre på sådana direkta
motsvarigheter som hans eget uttryck i »Solens nedgång»: Den
anings-vind3, som själens böljor plöjer, än på de otaliga ord- ock
frasbildningar, som gå ut ifrån dessa tidigaste eksempel. Det är ju omöj-
1 även nyromantikerna ha dylika fraser; hos Stagnelius: vansklighetens slav,
dödens slav o. s. v.
2 som Palmblad i samma häftes dikt "Antik och modern poesi" upprepade:
"Lifvets fulla kratér".
3 ordena finnas icke i Sv. Akad. Ordbok, som däremot upptar aningsbild
ur Atterboms Minnen ock aningsdyster ur Lycksalighetens ö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
