Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt att hitta dylika uttryck hos t. d. Kullberg, där lifsaftonen
för två makar beskrives med orden:
se hur förtroligt de stöda hvarandra
på sluttningen ner till förgängelsens strand,
där överhuvud inga aningar förekomma ock där relatsjonerna till
naturen så gott som uteslutande äro nöjets, trevnadens ock
sällskapslivets, ock där frågan om utkomsten i en eller annan form
spelar en mycket stor roll.
Även antropomorfiseringen är av ett helt ock hållet nytt slag,
»Och gamla Natten från sin isthron gjuter sin svepning åter öfver
villans zon» är ett eksempel på denna jestaltbildande fantasi. »När
en tankfull stjärna vid skogsbrynet står» (Skaldarmal) är ett annat
eksempel, »de kyssa hvarandra vid stjärnors chorah ett tredje på
samma företeelse. Tillsammans jer detta åt stilen en dubbel
betydelse: dels ett perspektiv ock dels en fläkt av liv, som hindrar
från att je intryck av dekoratsjon.
Vad Atterbom däremot icke längre har, det är de stampande
antiteserna, vilkas ofta dubbla ock tredubbla förknippningar je även
den mera lyriskt anlagda gustavianska epigåndikten en stel
artjitek-tonik. Även koordineringarna där ha mycket ofta en ängsligt
sjema-tisk uppställning enligt formlerna a + b ock a — b (eller ab + cd
o. s. v.), såsom Wallmarks: Mongolers hillebårdar / inkräktat Auras
jord och dina bragders vårdar; att ljunga krigarns blixt i krigarns
barm tillbaka1; att teckna / i freden segrarns hämd och Svithiods
undergång; eller Kullbergs: befall som despot och som krigare
dundra; tvinga en kommande tid att beundra, om ej att välsigna,
ditt namn och din bragd.
Vidare misshandlas ej längre epiteten i samma grad som
förut. Åskådligheten har jag redan talt om; men utom strävandet
att påvärka öga ock öra märks hos Atterbom ett språkriktigare,
enklare bruk av epiteton ornans. Jag åsyftar sådana hos
gustavi-anerna jenom klassisk (ock fransk?) påvärkan talrika adjektiv-
1 återgår på Leopold, “Oden": att ljunga krigets blixt i Latiens barm tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
