Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men dock med en högst intressant olikhet mellan olika landsdelar.
Det är nämligen egentligen i det nordenfjeldske Norge som
skelett-grafvar finnas i större antal, särskildt i kusttrakterna af de
trond-hjemska amten och af Tromsö stift. Och därmed sammanhänger
tydligtvis det förhållandet, att man på Island uteslutande känner
grafvar med obrända lik1.
Det är säkert ingen tillfällighet, att de af Nordens länder,
där jordandet under vikingatiden hunnit blifva enarådande eller
afsevärdt öfvervägande, åtminstone delvis äro just sådana, som
mäktigast voro utsatta för den västerländska kulturens inflytelser:
Danmark med Skåne, Island, där en så stor del af Norges mest
aristokratiska, bildade och vidtberesta ätter slagit sig ned, samt
Gotland, den rika handelsön, som mer än någon annan del af
Norden förmådde suga till sig det västerländska silfret under
vikingatidens sista århundrade. Härmed är för ingen del sagdt, att de
obrända grafvarne i dessa trakter också skulle vara kristna.
Förhållandet är nog i det stora hela alldeles motsatt, såsom vi
särskildt för Island med all önskvärd tydlighet lära det af sagorna.
Och som ’vi ofvan sett, var ju äfven jordandet sedan gammalt
hednisk sed i Norden. Men i dess starka öfverhandtagande i de
nämnda trakterna under vikingatiden torde vi ha rätt att finna ett
inflytande af den allmänna tidsandan, af bruket i dc civiliserade,
kristna vesterlanden, hvilket inflytande påverkat Norden långt före
dess egentliga kristnande, alldeles som enligt Bugge och andra
Nordens hedniska mytologi samtidigt rönt stark påverkan af kristna
föreställningar.
Men kunna vi då ej också bland Nordens vikingatidsgrafvar
uppvisa sådana, där verkligt kristna blifvit jordade? Detta är ej
så lätt som man skulle vänta. Säkrast kunna vi väl använda epi-
1 Kålund, “Islands Fortidslsevningar" i Aarboger 1882, särskildt sid. 77. Jfr
Bruun, “Nokkrar dysjar frå heiöni", i Arbok hins islenzka fornleifafélags 1903. —
Rygh’s framställning af förhållandena i Norge torde däremot tåla en viss jämkning,
särskildt hans uttalande om, att jordande nästan alldeles saknas på vestlandet.
Professor Gustafson har meddelat mig, att detta långtifrån är fallet (jfr hans ofvan
anförda uppsats sid. 5, not 1).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
