Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning (kap. 10) är blott liksom ett supplement till hvad han sagt i
kap. 8 om likbränningen såsom en stiftelse af Oden. Han har här
såsom konung Odens stadgar anfört, hvad han själf öfverhufvud
visste om likbränningen liksom om andra hedniska sedvänjor i
Norden. Hans ord lyda: *Så stadgade Oden, att alla döde
skulle man bränna och lägga deras ägodelar med dem på bålet;
så sade han, att de skatter skulle hvar och en medföra till Valhall,
som han hade med sig på bålet (sådant skulle han också åtnjuta,
som han själf hade gräft ned i jorden); men askan skulle man
kasta ut i sjön eller gräfva ned i jorden. Och efter gäfve män
skulle man göra hög till minne, och efter alla dem, som var något
mannavärde med, skulle man resa bautastenar; och den seden höll
sig länge därefter». I kap. IO tillägges: »Det var deras tro, att
ju högre röken steg upp i luften, dess högre uppsatt skulle den,
som då brändes, blifva i himmelen och dess rikare, ju mera gods
brann med honom».
Allt hvad vi från annat håll veta, visar att Snorre här
fullkomligt riktigt återgifver de hedniska tänkesätt, som lågo till grund för
de omtalade bruken. En intressant parallel till de sist anförda orden
erbjuda de yttranden, som en af »ryssarne» fällde till den arabiske
tolken vid den af Ibn-Fadhlan bevittnade likbränningen: »Vi bränna
den döde i ett ögonblick, så att han ofördröjligen går in i
paradiset», och: »Den kärlek, som hans herre (gud) hyser till honom,
gör att vinden redan blåser och i ett ögonblick tager honom med
sig». Det är föröfrigt en dylik föreställning om likbränningens
innebörd, som återfinnes snart sagdt öfverallt på jorden, där densamma
brukats, t. o. m, hos indianstammar i Kalifornien1.
I närmaste samband med hvad Snorre sålunda i
Ynglingasagan yttrar om den tidens grafskick, står hans berömda uttalande i
1 Det sista enligt Bahnson, "Gravskikke hos amerikanske Folk", i Aarbeger
f. nord. Oldk. 1883, s. 179 f. Jfr ock min ofvan citerade afhandling i Sveriges
Rike II, sp. 401, och om grafgodsets brännande sp. 415. Om nedgräfning af skatter
i jorden, för att man skulle få bruk af dem i den andra världen, se min uppsats:
“En sen kvarlefva af en forntida tro" i Svenska forminnesföreningens tidskrift bd.
X, s. 229.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
