Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Halfclan, som ej nämnes i någon citerad vers, blir också enligt
Snorre höglagd vid Upsala (29). Mera anknytning till versen, som
i detta fall är af Eyvind Skaldaspiller, förefinnes i kap. 26, där det
berättas om den af Yngvesönerna i Danmark besegrade Gudlaug
Haleygjakonung, att hans män uppkastade hög öfver honom på
»Straumeyjarnes»; uttrycken i versen skulle dock snarare kunna tyda
på något slags stensättning eller blott en bautasten (par er fjctlkunt
um fylkis hrqr steini merkt Straumeyjarnes).
Då man ser, hur fritt Snorre i allmänhet återgifver sina
poetiska källor, ligger det nära till hands att misstänka, att uttrycken
brendr och heygbr i dessa senast anförda fall icke återgå på verser,
som funnits vid sidan af de citerade, utan äro att tillskrifva Snorre
själf. Han säger visserligen i sin Prologus såväl om Tjodolfs
Yng-lingatal som om Eyvinds Håleygjatal, att angående de där
uppräknade förfäderna till resp. konung Ragnvald och Hakon jarl »är
berättadt om hvars och ens död och hvilostad» (legstaå, kaugstad).
Men vi få nog ej pressa denna hans allmänna anmärkning därhän,
att det i de båda dikterna skulle ha funnits ännu utförligare
uppgifter om berörda förhållanden, än hvad de citerade verserna gifva
vid handen; därför varnar oss tillräckligt Snorres sätt att omskrifva
de verser han själf anför.
För de tre första »konungarne» i Ynglingasagan, de som
människor uppfattade gudarne Oden, Njord och Frej, citerar Snorre inga
verser till stöd för sina uppgifter om deras begrafning. Berättelsen
om Frejs död (kap. 12, 13) — huru hans närmaste män buro hans
lik lönligen in i en hög och sade åt svearne, att han lefde, och
hällde de erlagda skatterna genom gluggar in i högen under tre
år, hvarunder god äring och frid fortvarade som under hans lifstid,
och huru svearne, sedan de till sist fått veta sammanhanget, icke
ville bränna honom, utan kallade honom världens gud och blotade
till honom mest af alla gudar för äring och frid, — denna berättelse
går naturligtvis till sin kärna tillbaka på någon gammal saga om
Frej i vers eller prosa. Om Njord sägcs däremot helt kort, att
svearne brände honom; och hvad Snorre förtäljer 0111 Odens brän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
