Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föll han död af hästen. Han blef då själf som sekr heiåinge
begraf-ven i den graf han låtit gräfva åt andra och med honom hans
hund och häst at fornuni sid.
På ännu ett ställe i sagolitteraturen omtalas gräfd graf, då
det gäller en hedning, men intressant nog försiggår begrafningen
i detta fall i ett kristet land. Det är Egil Skallagrimsson
(Egilssaga kap. 55), som begrafver sin i England fallne broder. De gräfde
en graf, heter det, och satte Torolf däri med alla sina vapen och
kläder; före afskedet satte Egil en gullring på hvardera af hans
händer, sedan lade de stenar och öste mull därpå (hlödu at grjoti
ok jåsu at moldu). Det är just stora stenar jämte jord, som utgör
den vanliga fyllningen i de gräfda grafvarna. på Björkö1.
Det framgår af dessa skildringar, att sagornas författare hafva
en tydlig tradition om ett grafskick alldeles motsvarande det, som
på Björkö är utmärkande för det graffält man betecknat såsom
kristet. Och på ett par ställen sätta sagorna, ehuru nästan
motvilligt, detta grafskick i samband med begynnande kristna
inflytelser. Men om 1200-talets sagonedskrifvare, hvilka väl mestadels
voro prester och säkerligen tendentiöst skärpt motsatsen mellan
hedniskt och kristet grafskick samt varit angelägna att framhålla
det kristna grafskickets omedelbara och fullständiga seger på Island
efter år 1000, — om de dock efter mer än 200 år haft ett så
tydligt intryck af ett dylikt öfvergångsgrafskick, så är det högst
sannolikt att detta en gång spelat en betydlig roll.
Detta är så mycket sannolikare, som äfven det rent hedniska
1 I Egilssaga kap. 27 berättas, huru Egils farfar Kveldulf, som dor p& färden
till Island, enligt sin föreskrift blir lagd i kista, som kastas öfver bord och drifver
i land på Island, där hans män funno den och förde den till ett näs, där de settu
hana niår ok hloÖu at grjoti. Denna berättelse synes bära alla spår af en sen
konstruktion efter analogi af berättelserna om ilanddrifna högsätesstolpar. — Om bruk
af kista i dylikt fall under kristen tid finnes ett intressant vittnesbörd i Olaf
Trygg-vasons saga (Flatöboken I, kap. 353). Konungen skänker Hallfred vandrasdaskald,
då han far till Island, en dyrbar kappa, en hjälm och en ring samt föreskrifver:
“de skola följa med ditt lik till kyrkan, men läggas i kistan med dig, om du dör
på hafvet". I förra fallet synes ej afses att sakerna skulle följa med i grafven,
utan att de skulle skänkas till kyrkan enligt det medeltida bruket. Jfr det ofvan
citerade stället i Torfinn Karlsefnes saga äfvensom Eyrbyggjasaga kap. 51.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
