Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi icke föreställningen om ungdomlighet, utan kraften, dugligheten
är betydelsens kärna.
Många olika försök ha som bekant jorts att etymologiskt
tyda ordet gosse, särskilt det svenska ordet. Rydqvist, S. S. L. III
(1863), 277 ff., anser det som en helt ung bildning, ock V, 21 not
2, antar han, att det kan vara det ’ställvis i bergslagstrakter, vid
en del större bruk’ förekommande gårsen, gorsen, en från
vallon-smederna stammande modifikation av fr. garcon. Häremot tycks
dock både dialektformen göss ock framför allt utbredningen
särskilt i de norska dialekterna tala. Tegnér har hos Kock Unders, i
sv. språkhist. (1887), s. 78 f., förklarat ordet som en avledning
med -si (jfr manse) av no. ock sv. dial. gict: *gutsi > gasse,
varefter enligt Kock, i analogi med a-omjudda ord, 0 skulle införts i
casus obliqui ock senare i hela paradigmet1. Brate tydde Ä. Vestrnl.
Lj. (1887), s. 21 noten, ordet som *goåson ’gudson’, ett motstycke
till gubbe < *guåfadir. Emällertid är gop = guj) ytterst sällsynt i
fsv., som Bugge Ark. IV, 121 f. anmärker, i det han själv antar
Rydqvists etymologi ock från det svenska ordet härleder det
norska ock nyisländska. Senare, i Ark. XVI (1899), 168, tyder
Brate ordet som *go§{er) son i proklis framför namn: *gopsen >
*gotsen > gossen, fattat som bestämd form till ett gosse. För
sammanhang med -son tycks också den värmländska vokativen gössa
tala (jfr Ni/sa < Nilsson o. s. v.), som Noreen ovan anf. st.
anmärkt (dock medgifvande möjligheten att förklara t. e. min gosse
lella som överdriven strävan att tala riksspråk)2. Brate har nyligen,
Ark. XIX (1902), 229, framkastat, att gosse, liksom gubbe, möjligen
kunde vara bildat i barnspråket, ock Hellquist Nord. T. f. Fil. III
r. XII (1903) 58, anser denna förklaring »höjd öfver allt tvifvel».
Jag anser också förklaringen i fråga mycket möjlig3. Betydelsen
1 Om osäkerheten av w-vokalen i norrl. gussekär, se ovan s. 414 not 2.
2 Gössa tycks endast förekomma i Värmlund, ej t. e. i Norrland, där dock
-son i namn även blivit -sa, t. e. Pärsa <C Pärson, anfört från Medelpad redan av
Burseus Sumlen s. 47.
3 Om barnspråkets betydelse för utvecklingen av släktskapsord, jmfr t. e. ty.
Base (se Kluge) ock fr. cousin (se Körting). Föräldrarnes gop(er)son kunde av barnet
förvrängas till gossen o. s. v., ock föräldrakärleken respekterade förvrängningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
