Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Annerstedt, C.: Jakob Letterstedt och hans stiftelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
alla medel förfölja dylika personer, tillintetgöra deras handel och nä
ring och icke ens till dem aflåta det för lifvets nödtorft oundgängliga.
När Lettcrstcdt icke ville deltaga häri, betraktades detta som ett
affiall från den patriotiska saken, och han blef ett föremål för mäng
dens misstanke och ovilja. Och dessa känslor lågade upp till bitter
fiendskap, då han vid guvernörens vädjande till medborgarens skyl
digheter mot staten stälde sin person till regeringens förfogande.
Från detta ögonblick ansågs och behandlades han af de andra kolo
nisterna som en förrädare.
Härmed förhöll sig så, att flere af kolonins valde inhemske sty
relseledamöter och ämbetsmän, dels kanske af sympati för den känsla
som upprörde kolonin dels af fruktan för den växande jäsningen,
nedlade sina befattningar, hvarigenom all förvaltning omöjliggjordes
och fullständig upplösning hotade att inträda. Guvernören, sir Harry
Smith, vände sig då till de mera sansade i kolonin, särskilt till Let
terstedt, såsom en af dess förnämste män, och uppfordrade dem att
icke lemua styrelsen i sticket. Denne ansåg det för sin medborgerliga
skyldighet att icke svika en dylik uppmaning. Det var först fråga
om att han skulle antaga en plats i styrelsen för allmänna arbeten,
hvartill han förklarade sig villig mot en försäkran å guvernörens sida,
att ingen af förbrytarne där skulle användas. Denna befordran blef
dock icke utaf, utan han nämdes i stället till en vida högre plats,
nämligen till ledamot af kolonins lagstiftande råd, som ännu vid denna
tid tillsattes af regeringen.
Detta steg höll på att stå honom ganska dyrt. Man har påstått,
att en af de förnämsta driffjädrarne, som förmådde honom att ställa
sig på regeringens sida, oaktadt han icke kunde vara blind för farorna
af ett dylikt steg, skulle varit att han känt sig smickrad af regerin
gens anbud och platsens anseende. Titeln af »Honourablc» och ställ
ningen vid guvernörens sida skulle hafva öfverröstat klokhetens var
ningar. Men det vill dock synas, som skulle han, den beräknande
köpmannen, som väl kände kolonins stämning och hvad hans affär
häraf kunde lida, icke tagit ett sådant steg, om icke hans känsla af
hvad som var rätt talat starkare än egen fördel. Själf hade han al
drig tänkt, att steget skulle betraktas som ett öppet förräderi. Fem
ton års redligt uppoffrande arbete i främsta ledet af kolonins förtro
endemän syntes honom vara en garanti för ärligheten af hans tänkc
och handlingssätt. Han anade icke, att allt detta skulle vara i ett
ögonblick förgätet, än mindre att man för detta steg ansåg sig be
rättigad att förstöra hans egendom, ja! att hota hans lif, Däraf för
klaras också, att han kunde vara nog oförsiktig att ytterligare draga
allmänna uppmärksamheten till sig genom att på konung Oskars namns
dag d. 4 Juli gifva på Mariedal en stor fest, till hvilken hela den
officiella verlden var inbjuden. Detta betraktades allmänt som en stor
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
