Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Literaturöfversikt - F. K—n: Blytt, A.: Forsög til en theori om invandringen af Norges Flora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORDISK TIDSKRIFT.
drag af den synnerligen intressanta redogörelse för den norska vegetationens
allmänna karaktärer, med hvilken författaren inleder sitt arbete.
Hårda bärgarter, granit, gneiss, kvartsit och dylika äro i Norge de för
herskande. Ofverallt där dessa uppträda såsom fasta sammanhängande bärg
massor är vegetationen fattig på arter och i hufvudsak sig lik hela landet
igenom. Antingen är bärghällen alldeles naken eller också klädes den af laf
oeh mossarter, af alnshöga pilsnår, skogar af björk- och barrträd och framför
alt af enformiga, brunaktiga massor och smårisiga buskar, tillhörande slägtena
Calluna (ljung), Erapetrum (kråkris) och Yaccinium (lingon, blåbär o. s. v.).
De jämförelsevis få örtartade växter, som förekomma i sådana trakter, flnnas
öfver hela landet. Men såväl i fjällen som på obetydlig höjd öfver hafvet
flnnas här och där platser, hvilka ega en mycket omväxlande, om ock pä indi
vider mindre rik vegetation. Det är här, som största delen af Norges mera
sällsynta växtformer äro samlade. Så träffar man i de enformiga fjällöknarne
här och der oaser af vissa lätt vittrande skiffrar, där de triviala laf- moss
och ljungmattorna ersättas af en omväxlande brokig vegetation, bildad ej blott
af fjällväxter utan äfven ofta af arter, hvilka egentligen tillhöra lägre liggande
trakter. Det är hufvudsakligen fyra arter, som karakterisera floran på dessa
lösa, torra skiffrar, nämligen Dryas oetopetala (tjällsippau), Salix retieulata,
Thalictrum alpinum oeh Carex rupestris. »Dryas bildar här ofta en glänsande
hvit blomstermatta, i hvilken flnnas inväfda blåa buketter af Veronica saxatilis,
gula kransar af Potentilla nivea, rödvioletta af Oxytropis lapponica och dess
utom grupper af en mängd andra fjällblomraor med praktfulla färger». Dy
lika kolonier af sällsynta fjällväxter träffas t. ex. omkring Grananuten och Hår
teigen i Hardanger, på Urlandsfjällcn i Sogn, på Vasendlifjeld vid Helinstran
dene i Valders, i Lom och Våge i Gudbrandsdalen en af Norges rikaste
fyndorter för sällsynta fjällväxter, flerstädes på Dovre, vid Balvand i Sal
ten, Ostfinmarken o. s. v.
1 lägre liggande trakter möter man en rik och omväxlande flora i många
af de urer (sten- och grushopar), hvilka ofta förekomma nedanför branta bärg
väggar. En mängd af Norges mera ömtåliga löfträd och buskar, såsom lind,
alm, ek, lönn, ask, hvit oxel (Sorbus aria), vildapel, hassel, arter af slägtet
Rosa, Cotoneaster m. fl. i förening med en talrik skara örter bilda dessa urers
växtlighet. Likartad med denna är ofta den flora, som förekommer på de
torra skifferbärgen. Detta gäller särskildt om vestanfjälls liggande delar af
landet, ty de lägst belägna siluriska trakterna östanfjälls hafva en ännu rikare
och mera omväxlande vegetation än urerna.
Äfven gruset och sanden på hafs- och flodstränderna hafva en egendomlig
flora sammansatt af mänga sällsynta eller mindre allmänna arter.
Af hvad nu anförts framgår, att underlagets fysiska beskaffenhet utöfvar
ett stort inflytande på växtligheten; (däremot är, sorn det vill synas, bärg
artens kemiska sammansättning af ringa betydelse härutinnan). Att denna där
jämte är i hög grad beroende af de klimatiska förhållandena visar sig å ena
sidan däraf, att ingenstädes ljunghedarne ega så stor utsträckning och vege
tationen är sä enformig som i de delar af Norge, hvilka såsom fallet är med
kuststräckan mellan Stavanger och Kristianssand, hafva ett utprägladt insulärt
klimat, och å andra sidan däraf att, under för öfrigt lika förhållanden, den
mest växlande floran träffas på sådana lokaler, som äro bäst skyddade mot den
hafsluft, som af de i Norge förherskande sydvästvindarne föres in öfver landet.
Alla de lokaler, hvilka hysa en rik flora af fjällväxter äro antingen såsom t. cx.
Ostflnmarken långt aflägsna från*’ västerhafvet eller också ligga de öster och
nordost om mycket höga fjällmassor och mäktiga glaeierer, genom hvilka de
skyddas mot hafsklimatet. Sä äro t. ex. Grananuten oeh Hårteigen belägna
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
