Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Literaturöfversikt - H. B.: Naumann, Chr.: Sveriges statsförfattningsrätt. I. 1 och 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
literaturÖfversikt.
CHRISTIAN NAUMANN, Sveriges Statsförfattnillgsrätt. Ny upplaga, öfversedd och
tillökad. Första bandet (Statsförfattningens historia) h. 1 och 2. Stockholm 1876
och 1877.
Genom 1809 års statshvälfning inträdde det svenska statsskicket i ett
nytt utvecklingsskede, i det att dess former bestämdes genom nya grundlagar.
Men de män, som skrefvo dessa lagar voro alt för kloka och hade för stor
erfare nhet för att skrifva dem endast efter abstrakta teorier. De insågo, att
en fastare grund kunde vinnas för sarahällsbygnaden, om man toge hänsyn
till den historiska utvecklingen och sökte göra sig till godo det bygnads
material, som under århundradens lopp bearbetats och hvars duglighet er
farenheten nogsamt visat. Det var sålunda på den gamla författningens grund,
som den nya bygnaden uppfördes. Man bibehöll och utbildade den förras
goda stadganden; dess brister och felaktigheter, som en dyrköpt erfarenhet
påvisat, sökte man afhjälpa och undvika. Den naturliga följden häraf har
blifvit, att vår statsrätt till stor del är historisk, så att nästan hvarje stad
gande måste för att rätt förstås ställas i historisk belysning.
Då Christian Nanmann inledde den framställning af Sveriges statsförfatt
ning-snitt, som han för mer än 30 år sedan började utgifva, med en historik
öfver författningens utveckling i vårt land, så gaf han därför ett nödvändigt
underlag för den systematiska utläggningen af vår statsrätt. Men han fylde
också på samma gång en märkbar lucka i vår historiska literatur. Ty i hans
arbete erhöll man till ett helt samlade de spridda uppgifter rörande det
svenska samhällsskickets utbildning, som man förut nödgats sammanleta från
många häll. Att N. härigenom gjort de historiska studierna en mycket stor
tjänst, bör med tacksamhet erkännas. Att hans bok också motsvarat ett
verkligt behof, inses lätt däraf, att den upplaga, som vi här anmäla ärjden
fjärde i ordningen. Den historiska forskningens framsteg sedan 1840-talet, då
den första upplagan utgafs, hafva också gjort nya upplagor nödvändiga; ty under
dessa 30 år har vår historiska literatur riktats med flera viktiga bidrag till
statsförfattningens historia, hvilka öfver många frågor spridt en ny belysning
och beriktigat den äldre uppfattningen i icke få " punkter. De föregående om
arbetningarna kunna emellertid ej sägas hafva hållit jämna steg med forsk
ningen. Vi vilja nu se till, huru det i detta afseende förhåller sig med den
nyaste ”öfversedda och tillökade” upplagan. När man först tager denna i
betraktande, så väcker den goda förhoppningar, ty den synes verkligen göra
anspråk ,på att vara en bearbetning som lyfter sig till den ståndpunkt, hvar
till forskningen nu hunnit, och som förstått att tillgodogöra sig de historiska
verk och urknndsamlingar, som i senare*tider offentliggjorts. A ena sidan
ingifva förf:s citat, som sträcka sig till största delen af de nyare arbeten,
hvilka lemnat bidrag till samhällsskickets historia, dylika glada förväntningar,
å andra sidan låter bokens med nära 1/3 ökade omfång läsaren hoppas, att
framställningen blifvit mera fullständig.
Hvad nu denna utvidgning angår, sä torde med skäl kunna anmärkas,
att arbetets värde ingalunda stigit i proportion därefter. Mycket af det som
nu införts till nyes kan nämligen sägas vara för statsförfattningens historia
särdeles oväsentligt t. ex. lista kap:s g 1, som handlar om den förhistoriska
tidens olika åldrar, in- och utvandringar, samt en stor del af 2:dra kap:s §
15 och öde kap:s g 14, som väl snarare höra till den historiska geografin än
till statsskickets historia. Genom åtskilliga tillägg och ändringar har förf.
emellertid gjort den nya upplagan mera värdefull än de äldre. Så har
för att nämna några exempel förf. nu lemnat en kort redogörelse för det
unionsfördrag, som 1319 afslöts mellan det norska rådet och utskickade från
det svenska, hvilken redogörelse vii.l förtjänar sin plats; så har han gifvit en
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
