Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Literaturöfversikt - H. B.: Naumann, Chr.: Sveriges statsförfattningsrätt. I. 1 och 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
mera utförlig och tillfredsställande utredning af den viktiga rådsinstitutionens
utveckling såväl under unionstiden som under vasaperioden, så har ock skil
dringen af riksdagens utbildning särdeles under vasaperioden blifvit något
redigare och mera upplysande än förut. För öfrigt hafva här och der åtskilliga
felaktigheter rättats, en och annan mera väsentlig ofullständighet afhjälpts.
Men detta oaktadt motsvarar arbetet långt ifrån de fordringar, som man med
fog bör kunna ställa därpå efter denna förnyade öfverarbetning. Orsaken
härtill synes rec. vara den, att förf. icke gifvit sig eller kanske snarare sak
nat nödig tid till en nog grundlig omarbetning och detaljgranskning, utan
nöjt sig med att här och där inflika nya notiser, hvarvid han ej alltid så
noga sett till, att de erhållit sin rätta plats. De förnämsta brister, som en
ligt rec:s förmenande vidlåda förfins arbete, äro ojämnhet uti behandlingen af
dc olika frågor, som tillhöra ämnet, oredig anordning af det rika materialet
samt bristande noggrannhet i detaljuppgifter.
Rec. skulle kunna anföra en mängd bevis för hvart och ett af dessa sina
påståenden, men utrymmets knapphet tvingar honom att nöja sig med några
få. Hvad först angår ojämnheten uti förf;s framställning, så må endast på
pekas det jämförelsevis orimligt stora utrymme, som förf. anslår åt utredningen
af de olika ståndens ställning och företrädesrättigheter; ungefär V- af de två
häften, vår granskning afser, upptages nämligen däraf. Orimligheten häri bör
tydligt framträda, då man besinnar, hvilka andra ämnen förf. har att behandla:
konungamakten, rådsinstitutionen, lagstiftningen, beskattningen, lagskipningen,
förvaltningen samt riksdagen. Också visar det sig, att flera viktiga frågor
hafva blifvit styfraoderligt behandlade. Innehållet af Arboga artiklar anses ej
förtjäna étt ord, ehuru förf. i den nya upplagan verkligen behagat omnämna
deras tillvaro (§ 186); Karl XLs åtgärder för ordnandet af förvaltningen om
nämnas endast i en liten not (s. 290); viktiga punkter i 1660 års addita
ment hafva uteleranats; om Karl XILs inrättningar, upphandlingsdeputationcn
och kontributionsränterit, får man genom förf. icke lära känna annat än
namnen, ehuru de äro ganska betecknande för enväldets sista utvecklingsskede
o. s. v. Jämväl riksdagens utvecklingshistoria är i förf:s arbete med för stor
knapphändighet behandlad; sä leranas t. ex. under Gustaf Ls och hans söners
tidehvarf cj ens något försök till redogörelse för riksdagens verksamhets
område och dess småningom försiggående utvidgning. Men ’det är isynnerhet
genom brist på reda och öfverskådlighet som denna viktiga del af förf:s fram
ställning, ehuru i den nya upplagan i någon mån förbättrad, ännu lemnar så
mycket öfrigt att önska. För att med förhus hjälp erhålla en någorlunda
redig bild af den svenska riksdagen under 1500- och 1600-talet får man näm
ligen sammanleta uppgifterna från en mängd ställen och ofta från sådana,
där man minst väntat att finna dem; under perioden 1611 —1680 får man
samla de spridda dragen till denna bild från §g 1, 3—6, 8, 9, 12 och 13.
Detta sätt att föra de mest olikartade ämnen tillsammans samt att lemna
uppgifter om samma sak på flera ställen i samma kapitel är ett ofta åter
kommande fel hos förf., hvarpå många exempel skulle kunna anföras, om ut
rymmet tilläte det. Afven förf:s periodindelning särdeles hvad angår
medeltiden saknar helt visst grundade skäl för sig och försvårar möjlig
heten af en klar och redig framställning.
Det tillhör oss nu att jämväl påpeka några bland de många felaktiga
detaljuppgifter, som vanpryda förf:s bok.
Förf;s åsigt om allshærjartinget (ss. 5, 6 och 11) är föråldrad; goda
bevis äro nämligen länge sedan anförda för det påståendet, att detta ting
blott var ett ting för de tre folklanden. Lika oriktigt torde det vara att i
strid med Malmströms och Vingqvists upplysningar tala (s. 12) om ”allra
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
