Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Literaturöfversikt - Annerstedt, C.: Rydberg, O. S.: Sveriges traktater med främmande makter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
intaga än sådana som från kurian utgått; beröringen med romerska stolen är
länge vår enda internationella förbindelse som tager form i urkunder. Om vi
bortse från gränsregleringen mellan Sverige och Danmark (1050—1056), som
ej förefins i traktatform, förflyta 300 år, innan vi möta en från verldslig makt
utgången urkund, som rör oss, nämligen Henrik Lejonets bref om Gotlännin
garnes rättigheter i hans land, gifvet kring 1161. Och dock kan ej detta bref
kallas ett fördrag; vi måste gå ytterligare 100 år fram i tiden för att träffa
vår äldsta bevarade fördragsurkund, Birger Jarls fördrag med Lybeck kring
1250 eller 1251.
Med den riktning utgifvaren gifvit åt sitt arbete är det fullt öfverens
stämmande, att han så noggrant redogör för vår förbindelse med Rom, hvars
betydelse vi ingalunda vilja underskatta. Kanske skulle vi någon gång ansett,
att han kunnat bespara sig tryckningen in extenso af en handling ocli i dess
ställe gifva oss en blott rubrik eller ett kortare excerpt’), en utväg som han
både själf anbefaller och använder. Men det är naturligen en smakfråga.
En särskild uppmärksamhet förtjänar den omsorg, med hvilken han behandlat
frågan om de förfalskade bullor, hvilka den hamburgiskt-bremiska ärkebiskops
stolen till utvidgande af sitt primat i norden låtit hopsmida; denna fråga har
af svenska forskare hittills ej varit till sin vigt rätt uppmärksammad, än min
dre behörigen undersökt. En hel rad af bullor, hvilka i långa tider gått och
gällt som äkta, består, såsom man nu lyckats uppvisa, af delvis eller helt och
hållet förfalskade urkunder. Hvarje säkert bevis i denna riktning är en ny
vinst för forskaren, som känner under sina fotter en fastare mark i stället för
de bremiska fabrikatens gungfly. Utgifvaren har vid de särskilda urkunderna
pä ett klart och omfattande sätt redogjort för deras historik. Stundom synes
oss, som skulle just hvad han själf där anför hafva bort förmå honom att
taga ett steg längre i fråga om själfva urkunden. Så t. ex. borde väl redan
i eller vid själfva texten till Ludvig d. frommes stiftelsebref (n. 3) för den
hamburgske stolen de tvenne stora interpolationer kunnat anmärkas, om hvil
kas tillvaro utg. efteråt underrättar oss. Och äfven om brefvets datering (d.
15 Maj 834) icke hör till interpolationerne, hade utg., synes oss, bort ut
tryckligen påpeka, att då Ansgarii invigning till ärkebiskop, vid hvilket till
fälle detta bref säkerligen affattades i sin ursprungliga form, skedde redan i
slutet af år 831, måste kejsarens bref egentligen vara äldre än den päfliga
konfirmation, som nu fått plats före densamma. Med någon undran hafva vi
äfven sett utgifvaren under n. 5, 6 och 7 gifva rum åt regester af förfalskade
bullor, något som endast i det fall kan vara berättigadt, att utg. anser, det
äkta bullor ursprungligen legat till grund för dem. Detta utsäger han doek
icke i fråga om n. 5 och 6, under det han vid n. 7 till och med säger, att
den äkta bullan spårlöst försvunnit, »om den ens funnits till».
Förträffligt är det sätt hvarpä han kommenterar den välkända gränslägg
ningen mellan Sverige och Danmark från elfte seklet och uppvisar sannolik
heten af, icke blott att den skett på Eraund Gammals tid och att den för
Sverige inneburit en områdesförlust, som förklarar konungens tillnamn »Slem
me», utan äfven att den stått i samband med den kraftfulle Dalbybiskopen
Eginos bemödanden att utvidga gränserna för sitt stift. Med samma skick
lighet och grundlighet äro äfven gränsregleringarna af 1273 mot Norge och
1326 mellan detta land och Ryssland behandlade.
*) Se n. 51, som ju ej ens är ställd till oss, om ock det är högst möjligt, att den kom
mit till Sverige; under sådana förhållanden borde elt excerpt ur den vidlyftiga bullan varit
fullt tillräckligt; detsamma kan sägas om n. 104; och om de Hesta korstågsbullorna vilja vi
anmärka detsamma, ty det är mera den myndighet päfven tager sig, än det sätt hvarpä den
utöfvas, som här är af vigt.
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
