Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Literaturöfversikt - Annerstedt, C.: Rydberg, O. S.: Sveriges traktater med främmande makter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
krönikan, som icke talar om något fredsslut, utan blott om ett möte mellan
Danmarks och Sveriges konungar, vid hvilket Valdemar genom den förres
beraedling återfick sitt fäderne- och raödernegods, har förut skildrat händelser
från år 1280 och dessutom låter förstå, att Valdemars drottning redan var
död, hvilket skedde år 1286. Ericus Olai, som förut skildrat Birgers tron
följareval af år 1284, följer Erikskrönikan, blott att han inskjuter, att V. af
stod sin halfva af riket, mot det att han fick behålla sina arfvegods. Ur
Ericus Olai kan man väl därför ej herata något bevis för, att allt detta skett
vid den s. k. freden i Laholm 1278. Utgifvaren anser sin åsigt, att V, i
början af 1278 aldeles afstått från all andel af riket, bekräftas däraf, att V.
d. 17 Juni 1278 kallar sig quondam rex Sveorum. Denna titel af f. d. Svea
konung för han dock redan i ett bref dateradt i Vesterås d. 3 Januari 1278,
ett faktum som tyckes oss stärka annalernas uppgift, att det var redan 1277
som förlikningen träffades, och att Valdemar då afstod konungatiteln, utan
att detta hindrar, att han ändå såsom annalerna berätta fått behålla Göta
landet.
Skulle någon fråga, när vi då anse, att Valdemar måste gifva äfven
denna besittning från sig, så få vi svara, att saken är ytterst vansklig att
bestämma, men att vi tro, att det skedde år 1279, och att orsaken kanske
är att söka i några Valdemars hemliga förbindelser med det Folkungauppror,
som 1278 utbröt mot Magnus Ladulås. Ericus Olai säger, att enligt någras
uppgift hade konung Valdemar häri haft del, hvilket i och för sig ej synes
osannolikt alls. Härtill kommer, att Magnus straffade Folkungarne till lifvet
år 1280 och att såsom två annaler och Ericus Olai (den senare dock möjligen
efter en af de förra) berätta, Valdemar måste år 1279 afstå från riket och
begifva sig till Danmark. Det ser också ut som mera än en tillfällighet, att
Magnus Ladulås, som före d. 9 Juni 1279 skrifvit sig rex Sveorum, efter
denna dag alltid skrifver sig r. S. et Gothorum, blott med två undantag,
hvilka alltförväl kunnat bero derpå, att skrifvaren af glömska begagnat den
äldre vanliga titulaturen.
Gerna skulle vi inlåta oss på några andra, såsom oss synes, icke fullt
afgjorda frågor, om ej utrymmet förbjöde det. Några smärre rättelser eller
förslag till dylika torde vi dock få här anföra. Bland namnen på de i 1303
års möte deltagande rådsherrarne (n. 154) måste väl för lagman Bengt i
Östergötland skrifvas B. i Yestergötland och för Thorbern Kettilsson Thore
Kettilsson (Bjelke). Bland namnen s. 372 not. cär Bydenwardus tydligen
misskrifning för Leonhardus (Öthason, konungens drots), och Conradns Kruse
bör troligen läsas C. Isern. Det odaterade bref i svenskt diplomatarium (1
s. 822) af ärkeb. Andreas i Lund och biskoparne Karl och Bengt i Lin
köping, som utg. anför s. 71 not ** och anser vara affattadt före 1222, 23,
kan ju med säkerhet sättas före Ang. 1220, då samma bisk. Karl stupade i
Estland. Sannolikt är det affattadt omedelbart före (möjligen under) just
detta korståg. När utg, s. 550 i enlighet med hvad hittills antagits säger,
att riddaren Jon Hafthorssons hustru Birgitta var dotter till hertig Knut Porse,
vilja vi meddela, att bref finnas som bevisa, att denna B. var dotter till den
bekante lagmannen Knut Magnusson i Yestergötland. ’) Det är väl blott
misskrifning, att utg. låter samme Knut Porses söner dö 1349 i stället för
1350, såsom källan (Chronicon Sialandiæ) uppgifver.
Och härmed taga vi afsked af ntgifvarens verk, som vi sökt göra den
rättvisan att äfven i minsta detalj studera. Med rätta hafva vi satt det högt
’ ’) Se odnt. skiftesbref (af 1351) af kon. Magnus Eriksson om Hamrnarö gods i Verrn
land intaget i odaterad pappersvidimation (kring 1440) i Ups. Bibi. och ett perg. bref
i Riksark. af d. 5 Juli 1414 innehållande en räfstetingsdom om samma gods.
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
