Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Erdmann, E.: Om stenkolsindustrins utveckling i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
någon höjd, har då och då för eget behof sökt tillgodogöra sig någon
liten del däraf, så länge kolen med ringa möda kunnat åtkommas.
Jämte det försöksborrningar pågingo vid Höganäs upptogos där
städes, under de första 10—15 åren, från 1797, en hel mängd mindre
schakt, från hvilka hufvudsakligen den öfre flötsen bearbetades.
Höganäsbolaget erhöll 1801 befrielse, under 30 års tid, från alla
utskylder för grufvan, hvarjämte grufvearbetarne fritogos från ”man
talspenningars och slottshjälpens” erläggande, och det har också kom
mit i åtnjutande af icke ringa låneunderstöd från staten. Ännu så
sent som 1861 åtnjöt, enligt de ofiiciela bärgmästare-relationerna, Hö
ganäs frihet från gäld till staten, på grund af Kongl, bref till f. d.
Kgl. bärgskollegium, af den 21 Mars 1833, äfvensom från en del per
sonel a afgifter för arbetare vid stenkolsverket. Senare finnes denna
förmån, så vidt jag vet, icke omnämnd. Någon vinst synes bolaget
icke hafva skördat förr än, vid slutet af 1820-talet, de vid Höganäs
gjorda anläggningarna, för lerkärls- och tegelfabrikationens bedrif
vande, i jämförelsevis stor skala hunnit utveckla sig.
Såsom en följd af de mindre gynsamma resultat, som stenkols
brytningen i Skåne visade, oaktadt staten genom privilegier och un
derstöd gjorde alt, som ansågs kunna bringa denna gagnande industri
till önskvärd utveckling, började hos allmänheten inrota sig den åsikten,
att de skånska stenkolen voro af föga eller intet värde, en såsom
framdeles kommer att visas falsk åsikt, hvilken tyvärr altför länge
envist bibehållit sig och icke förr än på den sista tiden börjat gifva
vika för ett sundare, med verkliga förhållandet öfverensstäramandc
bedömande. Under en lång följd af år voro de utom Höganäs be
lägna koltrakterna nästan helt och hållet öfverlemnade åt glömskan,
och ehuru visserligen Höganäsbolaget 1844 medgaf jordegare inom de
härader till hvilka det ansåg*) sig ega uteslutande rätt, nämligen
Luggude och Rönnebärgs, att, på vissa vilkor och mot erläggande af
en bestämd afgift, tillsvidare få bryta stenkol till husbehof på egna
egor, utan maskiners användande, så hade knappast någon af ortens
innebyggare det förtroende till frågan att de riskerade några omkost-
*) ”Vid närmare granskning af de resolutioner på hvilka Höganäsbolaget ville stödja
sina så kallade vtetlvtande rättigheter, så grunda de sig endast på den resolution Kgl.
Bergskollegium afgaf på Jonas Ahlstroms ansökan i Juni 1726, neml. rörande sökt rät
tighet att företaga stenkolsbrytning i de förut »ödelemnade skärpningarne». Härvid bör
ock uppmärksammas att han i första punkten begärde att få nyttja och bruka det bästa
han gitter, hvad han omsökt, med tillägg »utan någons intrång, mehn, hinder eller för
fång», men att han icke fått ett ord till svar på den sistnämnda omsökta rättigheten.”
— ”Enär, som kändt är, stenkol icke var tillåtet till inmutning före 1 Nov.
1855, då Grufvestadgan började tillämpas, så inses lätt att ett sådant tillstånd måste
på förhand genom särskildt privilegium vinnas; förutom det hade jordegaren kunnat
hindra bearbetningen. Efter nämnda tid inträdde ett helt annat förhål
lande, då blef naturligtvis den partielt sökta förmånen förvandlad till en rättighet af
allmän beskaffenhet etc.” (Relation öfver bärgverks- och bruksdriften inom 9;de Bärg
mäst. distriktet för år 1865.)
126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
