Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Erdmann, E.: Om stenkolsindustrins utveckling i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM STENKOLSINDUSTRINS UTVECKLING I SVERIGE.
borg), hvarest kolbrytningen började två år senare, då äfven arbetet
ånyo upptogs vid Vallåkra, der det någon tid hvilat. Vid Bosarp
nedsänkte man flera schakt*), men vid Vallåkra arbetades endast i
dagorter, som från en dalgång indrefvos. I gamla handlingar upp
gifves kolbrytuingskonsten hafva stått så lågt, att grufvevattnet utbärs
i ämbar och kolen samt ofyndigt bärg i skottkärror utforslades i da
gen. Emellertid arbetades vid båda ställena i omkring 40 (?) år, eller
till 1786**), likväl under olika egare. Kolen begagnades vid tegel
slagerier, kalkugnar, glasbruk och stenkärlsfabriker, men det är ovisst
huruvida de blifvit använda i den enskilda hushållningen. Fyrarne
på Kullen, Niddingen och vid Falsterbo, hvarest belysningen ännu
åstadkoms genom stora bål, försågos med stenkol från Boserups grufva
på grund af ett 1746 afslutadt, tioårigt kontrakt, hvars förnyande till
styrktes af sekreta utskottet vid 1756 års riksdag***). För att
kunna på stället förbruka kolen anladcs fabriker, vid hvilka detta
bränsle kunde användas, och regeringen lät, för att befordra det fo
sterländska företaget, belägga utländska stenkol med tull samt anslog
inkomsten deraf till ”stenkolsverkets” drifvande. Icke desto mindre
måste grufvearbetet slutligen nedläggas, efter som det uppgifves
betydlig förlust, en omständighet hvars orsak snarare torde böra sökas
i ofullkomliga arbetsmetoder, bristfälliga maskiner och redskap samt
i ovanan vid dylika företags handlcdande, än i själfva kolens beskaf
fenhet. Egarne bortskänkte nu hela stenkolsfälten jämte privilegierna
till direktör Brandberg, från hvilken stenkolsgrufvan vid Bosarp 1786
inköptes af grefve Eric liuuth, som sedan lät drifva verket i tio år.
(L. G. Jacobsson: Berättelse om Höganäs. 1821.) Sammanlagda kol
brytningen vid Bosarp under åren 1746—1796 skall, enligt officiella
handlingar, hafva varit nära 488,000 tunnor, d. v. s. omkring 32 tun
nor om dagen.
O
Under forskning efter stenkärlslcra vid Höganäs, 2 mil norr om
Helsingborg, upptäcktes därstädes 1796 tvä kolflötser, och i följd däraf
upphörde alt arbete vid Bosarp och förflyttades till Höganäs, hvarest
grufbrytningcn 1797 började, sedan Thomas Stawford från Newcastle
blifvit af ett nybildadt bolag antagen till verkets styresman. Kolbryt
ningen vid Höganäs har sedan altjämt fortfarit, men ä de båda andra
kolfälten, de vid Vallåkra och Bosarp, har allt egentligt grufvearbete
hvilat ända till medlet af 1860-talet, och endast en och annan jord
egare, å hvars mark kolflötser synts utgå i dagen, i sluttningen af
*) Enligt hvad en år 1765 upprättad grufvekarta utvisar funnos då 9 schakt och
I dagort.
**) E. Euuth, ”Tal om Skånska stenkolsverket.” Sthlm 1814. Enligt L. G. Ja
cobsson: ”Berättelse om Höganäs stenkolsverk” 1821, skall arbetet vid Bosarp hafva
fortgått ända till 1797.
***) Martin Weibvll, ”Till stenkolsbrytningens historia” i ”Saml. f. De skånska
landskapens historiska och arkeologiska förening”. VI. Lund 1877.
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
