- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri / 1878 /
249

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Nyblom, C. R.: En blick på det antika Roma hösten 1877. I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN BLICK PÄ DET ANTIKA ROMA.
svunnen, men jämte honom ock en del af den herrliga, vilda, parasi
tiska vegetation, som här uppe utgjorde främlingens högsta ögonfröjd.
Äfven här, ehuru icke så radikalt som inom murarnc af Colosseum,
hafva vetenskapens nitiske handtlangarc gått fram och beröfvat de
väldiga ruinmassorna, hvalfven, bågarne öfver afgrunderna, murpclarne,
arkaderna deras så intagande och försonande gröna omklädnad. Men
hvadTntet vetenskapligt och det måste erkännas—i alla hänseen
den berättigadt nit kan borttaga, det är den oförlikneliga utsikten från
högsta taket på dessa Scptirnii Severi substruktioner. En sådan rund
blick, som man därifrån har öfver sydsidan af Roma, återfinnes ej på
något annat ställe. Man befinner sig, såsom så ofta inom den eviga
staden, ideelt afsöndrad från det alldagliga lifvet, omgifven af tusen
gamla, storartade, lyftande eller tragiska minnen, och taflan har till
ram och infattning naturformer, som i storhet, enkelhet och klarhet ej
ha sin like.
Från dessa äldsta delar af det antika Roma är vägen icke lång
till den nya, österut belägna staden, men skilnaden är ofantlig: det
är som att förflyttas direkt från drömmens verid in i den skarpaste
verklighet. Medelpunkten och utgångspunkten för detta nya lif
bildas af järnvägsstationen i närheten af Dioclctiani termer. Då
man för femton år sedan från Civitå vecchia nalkades Roma på
järnväg, stannade man i en eländig träbarack vid Porta Portese
på andra sidan Tiber och måste passera Trastevere för att komma
in i den egentliga staden. Numera löper den från norr i flere olika
grenar kommande järnvägen utefter Tibers östra strand, skär i en
stor båge förbi S. Agnescs och S. Lorenzos basilikor öfver cam
pagnan, bryter i närheten af Porta Maggiore genom den Aurelianska
muren, går härpå i rät linie norrut öfver en rymd, som för några år
sedan var alldeles öde, och slutar i en ståtlig bangård, som vätter åt
de nämnda termernas väldiga ruinmassor, sedan tåget rusat förbi
långa sträckor af Scrvii Tulli nyuppdagade vall och mur, som resa sig
vördnadsvärda mellan skenorna. Man befinner sig där på den platå,
som bildas af Quirinalens och Yiminalens utsprång åt öster. På Yimi
nalens höjd ligger den allbckanta basilikan S. Maria Maggiore, och
söder om henne vidtager Mons Esquilinus. Detta är det ofantliga
fält, på hvilket det nya Roma sedan 1870 med förvånande snabbhet
skjutit upp; gränserna för detta fält utgöras i nordväst af Via di Porta
Pia, som sedan den 20:de September 1870 heter Via Yeuti Settembre,
i sydväst af Yia delle Quattro Fontane och Yia M-erulana på andra
sidan S. Maria Maggiore, i söder och sydost af Via Labicana samt
på östra sidan af stadsmuren med inneslutande af det forna Castra
prætoria, sedan benämndt Campo militäre, eller såsom det äfven kallas
Il Maccao, efter hvilket hela den nordöstra förstaden fått namn af
Maccao.
249

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:12:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordtidskr/1878/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free