Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Åkerman, Richard: Om den svenska järnhandteringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
belt större än år 1860*); men i jämförelse med några andra länder
har dock Sverige en helt ringa järntillverkning, hvartill kommer att
man med några få undantag ännu icke till export framstält järn under
annan form än tackjärn, smältstycken, stång- och finjärn samt stål.
Det har med andra ord nästan endast varit såsom ämnesjärn eller
stål, men icke såsom färdig vara, som det svenska järnet hittills ut
kommit i verldshandcln, och manufaktureringen eller frambringandet
af färdiga järneffekter har till och med icke på långt när varit till
räcklig för att fylla landets egna behof däraf.
Att vårt järntillverkningsbelopp i jämförelse med några andra
länders är ringa**) beror ingalunda på bristande malmtillgångar, ty
Sverige är tvärt om ganska rikt på i allmänhet särdeles välartade järn
malmer, hvilka dock icke förekomma inom alla dess provinser, utan
företrädesvis äro inskränkta till vissa distrikt. Så förefinnas de flesta
järumalmsfyndigheterna uti ett i NO. och SV. sig sträckande bälte,
det forna »Järnbäraland» som omfattar sydöstra delen af Gefleborgs
och sydöstra delen af Kopparbärgs län, norra delen af Västmanlands
och större delen af Örebro län samt östra Värmland (se den bifogade
kartan). Om man i detta bälte inbegriper Yinkärn i Kopparbärgs län,
så äro norr om detsamma inga märkligare järnmalmstillgångar upp
täckta förr än längst upp i Norrbotten, hvarest mycket stora fyndig
heter förefinnas vid Gellivara, Luosavara, Svapavara och Kirunavara;
men dessa järnmalmer hafva i följd af de svåra kommunikationerna
och dessa trakters ytterst glesa befolkning hittills dock endast högst
obetydligt eller alldeles icke blifvit tillgodogjorda. Afvcn söder om
298
*) Sveriges tackjärnstillverkning var:
1840. 1850. 1860. 1870. 1873. 1874. 1875. 1876. 1877.
Centner.
2,935,832 3,344,61£ 4,353,390 7,065,510|s,133,133 7,712,778(8,246,499 8,291,848 ?
Tackjärns-införsel (för gjuteribehof:
- — | 49,033] 121,0241 348,423) 391,865) 421,6701 500,112) ?
Tackjärns-utförsel:
- — | 299,200) 950,023)1,361,619) 984,613|1,146,687) 623,122) 677,000
Tackjärnstillverkningen under år 1875 var i
Stor-
Britanmen.
Amerikas
Förenta
Stater.
Tyskland.
Frank-
rike. Belgien. Ryssland. Sverige.
Österrike
(Ungarn
ej inbe-
gripet).
Luxem-
burg.
Centner.
152,088,074148,352,292 41,388,735|33,326,40ö| 12,716,789|l0.044,648)8,246,499 7,137,734 6,360,759
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
