Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Åkerman, Richard: Om den svenska järnhandteringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DEN SVENSKA JÄRNHANDTERINGEN.
också att med måttlig afverkning af skogarne erhålla vida mera kol
än tillförene, ty i många aflägsna skogstrakter har skogen, såsom re
dan blifvit nämdt, ända till början af detta decennium varit nästan
alldeles värdelös*) och därför blifvit mycket illa skött, så att den
icke på långt när lemnat den afkastning, som med en ändamålsenlig
skötsel skulle kunnat erhållas, hvartill äntligen kommer, att det vid
aflägset belägna sågverk till och med varit vanligt att med särskild
uppoffring, endast för att blifva af därmed, gagnlöst uppbränna icke
allenast sågspån utan också alt annat sågaffall, såsom bakar, ribb, än
dar och dylikt.
En annan med järnvägarne förenad fördel är den möjlighet, som
de bereda att till enstaka platser kunna sammanföra större mängder
af råmatcrialier, så att jämförelsevis betydande järnverk där kunna
anläggas. De ställen, som härtill bäst lämpa sig, äro naturligtvis de
stora vattenfall på tusentals hästkrafter, som här och där förefinnas,
särdeles om det, såsom stundom är händelsen, vid samma vattenfall
antingen redan finnes eller ock lämpligen kan uppföras ett stort såg
verk, hvars aflall då utan transportkostnad kan af järnverket förbrukas.
Vid flere sådana vattenfall, som medelst järnvägar under de sista åren
förenats å ena sidan med grufdistrikt och å den andra med skogs
trakter, hafva därför också större järnverk blifvit uppförda, bland
hvilka särskildt må nämnas Avesta, Nykroppa, Hagforsen och Domn
arfvet. Det sist nämnda, som kommer att till godo göra affållet från
stora sågverk dels på själfva stället och dels i trakten, är det största
af dem alla, och synnerligen storartade arbeten hafva där blifvit ut
förda för att af den ofantliga vattenkraft, som förefinnes, erhålla en
nyttig effekt af omkring 2,500 hästkrafter.
Fastän, särdeles när stor kraft erfordras, anläggningskostnaderna
för vattenverken stundom blifva mycket höga, så äro dock onekligen
landets talrika och ofta med ganska täta vattenfall försedda strömmar
för Sveriges järnhandtering af den allra största vigt, ty i någon mån
ersätta de våra bärgslagers fullkomliga brist på fossilt bränsle och den
i allmänhet alt för knappa tillgången på annat för ångalstrande nog
billigt bränsle. Nästan alla svenska järnverk ligga därför också vid
vattenfall, men i mån som fordringarna å tillverkningarnas storlek
efter hand alt mera ökats, hafva vattenkrafterna på flere ställen visat
sig för bchofvet otillräckliga, hvarför äfven, särdeles under de vatten
fattiga åren 1873—75, rätt många järnverk delvis hafva försett sig med
*) I några trakter har ända till slutet af 1860-talet kol kunnat fås för 2,50 kr. pr
låst, under det att träkolen vid vissa gruffålt samtidigt betalades med 10 kr. per läst,
ocb under de gynsamma konjunkturerna 1872 ocb 1873 betalades kolen på ett ocb annat
stalle med ånda till 24 kr. pr läst. För närvarande torde 5,50 till 7 kr. per läst kunna
anses såsom ordinära kolpris, men i de större gruffältens omedelbara närhet äro de dock
vida högre.
307
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
