- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri / 1878 /
308

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Åkerman, Richard: Om den svenska järnhandteringen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NORDISK TIDSKRIFT.
hjälpångmaskiner, till hvilka ångan alstras med tillhjälp af de från
ugnarne bortgående förbränningsprodukterna.
Så länge som det i följd af bristande kommunikationer endast
fans helt små järnverk, voro dessa nästan uteslutande inskränkta till
framställande af tackjärn, smältstycken och stångjärn. Om det nämli
gen också med någon fördel kunde låta sig göra att till och med i
mycket liten skala tillverka dylikt ämnesjärn, så var detta dock icke
möjligt med järnvägsmateriel och andra därmed mer eller mindre jäm
förliga produkter, ty därtill erfordras större och vida dyrbarare verk
städer, hvilkas anläggningskostnader bli alt för betungande för till
verkningen, om icke den sist nämnda är någorlunda betydlig. För
en större tillverkning är åter oundgängligen nödvändigt att man till
måttligt pris kan på ett ställe sammanföra stora mängder af råmate
rialier, men detta låter sig utan drägliga kommunikationer icke göra,
hvartill kommer att järnvägsförbindelse äfven af ett annat skäl är mera
nödvändig för ett verk, som framställer färdig vara, än för det, som
blott gör ämnesjärn, ty aflemningstiden för det senare är vanligtvis
icke så strängt begränsad som för de färdiga effekterna. Genom dessa
förhållanden och Sveriges från verldsmarknaden aflägsna läge förklaras
till någon del det i synnerhet för utlänningar, som äro vana att vid
sina järnverk se mera färdiga eller förädlade effekter framställas, för
vånande förhållandet, att Sveriges egentliga järnverk med jämförelse
vis få undantag så godt som uteslutande framställa tackjärn, smält
stycken oeh stångjärn, eller med andra ord ämnesjärn.
Den ursprungliga planen för flertalet af de under de sista åren
uppförda större järnverken har däremot i allmänhet varit att med
Bessemerprocessens tillhjälp framställa järnvägsmateriel oeh andra fär
diga produkter, men som Sverige knappast kan sägas hafva några tul
lar på järn- och ståleffekter, och då vidare prisen på järnvägsmateriel
under de sista åren så väsentligt sjunkit, att vi i denna väg för när
varande svårligen kunna på verldsmarknaden konkurrera, så har man
i dessa sträfvanden nästan uteslutande måst inskränka sig till fyllandet
af landets egen marknad. Afven för densamma lönar det sig för när
varande svårligen att tillverka några Bessemerskenor, ty redan själfva
tillverkningspriset vill ställa sig högre än det pris, hvartill sådana från
utlandet kunna erhållas, och man kan därför nu icke med hopp om
vinst tänka på framställande af annan järnvägsmateriel än sådan, för
hvilken bättre råämnen erfordras; men landets eget behof af dylik
vara är snart fyldt och följden häraf är att man tills vidare ansett nö
digt att ej i den utsträckning, som för några år sedan afsågs, utföra
de då påbörjade verken. Utaf det med landets utveckling tilltagande
behofvet af nyss nämnda och därmed mer mindre närbeslägtade
saker torde likväl den svenska järnhandteringen för sin framtid hafva
mest att hoppas, ty fastän Sverige som sagdt tillverkar långt mera
308

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:12:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordtidskr/1878/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free