Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Åkerman, Richard: Om den svenska järnhandteringen - Smidesjärns- och Ståltillverkningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
hopslagna smältstyckena aldeles afsvalna, innan de i särskilda ugnar
upphettas till vällning, för att slutligen uträckas under hammare eller
valsverk. Välluingen försiggår vid de minsta verken någon gång i s. k.
räckhärdar, men för det mesta uti gasvällugnar. Såsom brännmaterial
användes i gasvällugnarne på några ställen ännu endast träkol, men
vanligtvis blifva dock de för detta ändamål onödigt goda träkolen
blandade med mer eller mindre stenkol, torf eller ved, och stundom be
gagnas äfven något af de tre sist nämnda bränsleslagen ensamt. Alt
efter som vällugnarne äro afsedda för olika brännmaterial, äro de till
sin konstruktion något olika, men de ojämförligt flesta af d(?m äro i
själfva verket dock endast modifikationer af någondera utaf de två
gamla, af G. Ekman konstruerade vällugnstyperna. Af dessa är den
ena ursprungligen afsedd för träkol och den andra för ugnstorkad
ved. 1 synnerhet har den först nämnda typen eller de så kallade
koltornsvällugnarne ofta och mångenstädes vunnit tillämpning, och
oberäknelig är i sanning den fördel, som den svenska järnhandteringen
under de sista trettio åren däraf dragit. På senare tider hafva
emellertid de Ekmanska ugnarne till en viss grad utträngts af de
Lundinska vällugnarne, som finnas beskrifna i Järnkontorets Annaler
för år 1866. Dessa utgöras af Siemenska regeneratorugnar i förening
med kondensatorer för bortskaffande af den stora vattenmängden i
bränslet, hvilket nämligen i dessa ugnar utgöres af endast mer eller
mindre lufttorkad sågspån, ved eller torf.
Effekten utaf en vällugn är ganska olika, alt efter som smält
styckenas uträckning verkställes med hammare eller valsverk, ty i sist
nämnda fall vällcs och uträckes hela smältstycket på en gång, men när
räckningen sker med hammare, eger detta först rum med den ena ändan
af hvarje smältstycke och sedermera efter förnyad upphettning med
den andra. För vällugn med hammarräckverk medhinnas 600 till
1,300 ctr i veckan, under det att man på samma tid för en med vals
verk förenad vällugn kan uträcka 1,200 till 2,000 ctr. Afbränningen
och framför alt bränsleåtgången är äfven mindre vid valsning än vid
hammarräckning.
Valsverk lämpa sig naturligtvis icke för mycket små tillverkningar;
men äfven mindre verk hafva på senare tider gjort sig deras fördelar
till godo genom att upphöra med sin gamla hammarräckning och i
stället endast tillverka smältstycken, som sedermera vällas och uträckas
vid ett för flera sådana färskningsverk gemensamt valsverk. Bland
stång- och finjärnsvalsverken har Bofors den största utvalsningen,
hvilken 1876 steg till 217,781 ctr.
Iltom Lancashire-smide begagnas särdeles vid sådana mindre järn
verk, i livilkas närhet något valsverk icke förefinnes, s. k. Franche-
Comté-smide, hvilket, på det sätt det här bedrifves, är likartadt med
det förra, utom att smältstyckenas vällning försiggår i samma härd.
320
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
