Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Literaturöfversikt - W. L—e: Malm, A. W.: Göteborgs och Bohusläns fauna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITEKATURÖFVERSIKT.
Så afbildas på Tab. I, fig. 1 en Gasterosteus aculeatus, som ”hade en
stor, hvitaktig kula på ryggen, liknande en ärt.” Denna ”kula” är enligt
forf.’s uppgift rom-massan (pag. 372). Djuret måste således ha varit ut
satt för en synnerligen våldsam och djupt ingripande läsion: ett så ömtå
ligt organ som rorasäcken har passerat genom de ojämförligt mera resistenta
partierna: ryggkotor, ryggmuskler och en del af integumentet! Säkerligen
hade här några snitt genom ifrågavarande parti lämnat den enda exakta för
klaringen öfver detta fenomens verkliga natur. Såsom observationen nu före
ligger, synes den mig endast vara halfgjord.
Vidare har det förvånat refer., det förf. ej med en enda rad omnämner
eller bemöter de, som det vill synas undertecknad, ganska allvarsamma och
berättigade anmärkningar, som blifvit frarastälda af Flower, Reinhardt, G. O.
Sars och Lilljeborg rörande den af förf. uppstälda arten Cuvierius (Balæuop
tera) Carolinæ. Onekligen känner man sig under sådana förhållanden, då
auktor själf ej vill bryta en lans för sitt eget verk, böjd för att instämma i
den slutsats, till hvilken Sars (Forh. i Videnskabs-Selskab, i Christiania 1868,
pag. 51) kommer: ”Man vill iraellertid allerede paa Forhaand kunne sige, at
denne Diagnose” [d. v. s. den af Malm för arten Bal. Carolinæ upstälda]
”umulig vill kunne passe paa alle Individer af Arten, og ved nøiere at gen
neragaa den vil man ogsaa, som jeg formoder, finde, att den egentlig snarere
er at betragte som en Diagnose over ”Malraska Hvalen” (det vil sige det af
Malm undersögte og foreviste Individ) end over Arten Balænoptera Carolinæ.
Vil man betragte som Artsraærker saadane Characterer, som mange af de
her af Malm anførte, vil den uundgaaelige Følge blive den, at man faar en
ny Art for hvert nyt undersøgt Hvalindivid”.
Yi vända oss nu till den allmänna delen af i fråga varande arbete. Om
det i och för sig själft redan måste väcka förvåning att i ett arbete, som
behandlar ett landskaps vertebratarter, finna ett kapitel med öfverskrift:
”Några ord om människans samt åtskilliga husdjurs och odlade växters ur
sprung”, så minskas denna förvåning vid läsningen af nämda upsats
visserligen icke. Ty förf., hvilken, som redan antydt, eljest ej drager i
betänkande att fylla ett större antal sidor med åtminstone stundom skäligen
oväsentliga observationer, uttalar här med en auktoritets hela myndighet sina
åsikter öfver frågor, hvilka tillhöra zoologins, den komparativa anatomins,
paläontologins och arkäologins mest svårlösta problemer utan att inlåta
sig på den ringaste diskussion om andras åsikter utan att närmare moti
vera sina egna. Ej torde förf. kunna smickra sig med att genom att så där
lätt vidröra frågor af sådan betydelse ha kommit deras lösning en hårsmån
närmare. Med maktspråk öfvertygas ej våra dagars naturforskare.
Såsom exempel på forf.’s sätt att gå till väga vid afgörande af hithö
rande frågor, vill jag anföra följande.
Förf. uttrycker i inledningen till nämda kapitel den förmodan, att en ej
altför aflägsen framtid på ett fullt tillfredsställande sätt skall besvara frågan,
hvarifrån de omtalade organismerna kommit; härefter yttrar han (pag. 13):
”Frågan, hvarthän, är kanhända svårare att utreda” (sic). Verkligen en stor
sanning! Men hvem har någonsin betvifiat den!P
Sedan han omnämt, att den vilda katten, Felis catus, länge ansetts som
uvstammen för den tama, och att Riippel antog, det Felis maniculata ut
gjorde en sådan, fortfar han (pag. 15): ”För min del har jag öfvergifvit den
förstnämda åsigten, alt sedan jag fick göra bekantskap med Felis marraorata”.
”Denna synes mig både till storlek, svansbyggnad och kranium vara särdeles
lik den tama katten; och till färgen är han så lik den så kallade ”grå” varie
teten med de fyra svartaktiga längsbanden på nacken, att identiteten synes
371
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
