Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Literaturöfversikt - Linnarson, G.: Svensk och Norsk geologisk literatur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATDRÖFVERSIKT.
gen 1 a, då bristen på försteningar ej medger några hållpunkter för en vi
dare indelning, oaktadt den betydliga raäktigheten. Inom Pardoxidesskiffrarne,
hvilkas sammanlagda mäktighet är jämförelsevis obetydlig, särskiljer Brögger
tre afdelningar, som betecknas 1 b, 1 c och 1 d. Afdelningen 1 b är vid
Krekling föga utvecklad; den utgöres af sandsten, konglomerat och gråvacke
skiffer med en raäktighet af 2,7 meter. Inga till arten bestämbara förstenin
gar hafva här träffats, men antagligen motsvara dessa lager skiffern med Ole
nellus Kjerulji Linrs., som är bäst utvecklad i trakten kring Mjösen, — Föl
jande afdelning, 1 c, utgöres af skiffer med svart streck. Mäktigheten är
omkring 18,3 meter. Försteningar finnas i ej ringa antal. Nedtill och upp
till förekomma olika arter, men förändringen i faunan sker långsamt och
omärkligt, Mest karakteristiska för den svartstreckade skifferns lägre del äro
Paradoxides Tessini Brongn., Liostracus Linnarssoni Brögger och Ågnostus
parvifrons Linrs. Högre upp förekomma ymnigt Ågnostus punctuosus Ang.,
Ågnostus Nathorsti Brögger, Paradoxides rugulosus Corda jämte ett antal
mera sällsynta former. Annu högre finner man en fauua, hvars flesta arter
äfven förekomma i Paradoxidesskifferns öfversta afdelning, såsom Arionellus
difformis Ang., Ågnostus lævigatus Dalin. ra. fl. Afdelningen 1 d utgöres
af skiffer med grått streck; mäktigheten anslås vid Krekling till omkring 28,4
meter. Bland dess försteningar kunna märkas Paradoxides Forchhammeri
Ang., Dolichometopus suecicus Ang., Liostracus microphthalmus Ang., Anomo
care excavatum Ang., Ågnostus lævigatus Dalm., Hyolithus tenuistriatus Linrs.,
hvarförutom förekomma åtskilliga andra arter, dels nya, dels förut kända från
Sverige. Ofvan den gråstreckade skiffern följer alunskiffer med Oleni.
Efter redogörelsen för lagringsförhållandena följer en förteckning och be
skrifning öfver de försteningar som träffats i Norges Paradoxidesskiffrar. De
flesta arterna afbildas å 6 taflor som åtfölja arbetet. Figurerna äro i allmän
het väl utförda och öfverträffa alla som förut leranats öfver norska förstenin
gar. Isynnerhet kan detta sägas om figurerna af de talrika Agnostusarterna.
Till slut jämföras de norska Paradoxidesskiffrarne med motsvarande lager
i andra länder, särskilt i Sverige. Afdelningen med Olenellus Kjerulji (1 b)
motsvarar fullkomligt det af samma forstening karakteriserade lager som före
kommer vid Andrarura i Skåne. Skiffern med Paradojides Tessini och rugu
losus motsvarar de svenska lagren med Paradoxides Tessini, ölandicus och
Davidis; skiffern med Paradoxides Forchhammeri de svenska lagren med Pa
radoxides Forchhammeri och Ågnostus lævigalus. I de 6 afdelningarna af de
svenska Paradoxidesskiffrarne hafva faunorna hittills i allmänhet funnits mera
skarpt begränsade än Brögger funnit dem i de norska. Detta beror säkerli
gen till en del därpå, att man i Sverige ej haft tillfälle att undersöka så
sammanhängande profiler, och att försteningarna där hufvudsakligen erhållits i
kalkbankar som på olika nivåer uppträda i skififrarne. Sannolikt är att i de
mellan kalkbankarne liggande skifferlagren faunornas förändring sker mera
gradvis; men dels hafva dessa mellanliggande skifferlager hittills ej blifvit till
räckligt undersökta, dels äro i allmänhet försteningarna i dem antingen säll
synta eller otydliga genom stark sammanprässning. Att arterna i Norge sy
nas hafva fortlefvat jämförelsevis länge kan dock måhända äfven i någon mån
bero därpå att författaren åt en del arter gifvit ett mer än vanligt stort om
fång, heldre än att sönderdela dem i flera.
Geologerne äro ej alltid ense, huruvida en bärgart bör betraktas som lag
rad eller icke. Mången anser, att bärgarter, hos hvilka nu intet spår af lag
ring kan skönjas, en gång haft karaktären af lagrade bärgarter, men genom en
långsam förvandling förlorat denna karaktär. Professor Kjerulf söker här visa
379
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
