Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Literaturöfversikt - Linnarson, G.: Svensk och Norsk geologisk literatur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
att lagringen alltid lemnat efter sig spär, som man vid noggrann efterforsk
ning kan återfinna, och att dessa spår till och med kunna iakttagas i om
sorgsfullt valda stuffer. Ett antal sådana, förvarade i Kristiania museum,
afbildas och beskrifvas.
Lagrade bärgarter finnas ofta genombrutna af ”massformiga” eller ”erup
tiva”. Yore de senare bildade genom förändring af lagrade, så borde så
resonerar författaren öfvergången ske gradvis. Yerkliga förhållandet är
emellertid, att gränsen är skarp, äfven där den lagrade bärgarten blifvit be
tydligt förändrad i närheten af ”massivet”. Vid Ekern är den undersiluriska
graptolitskiffern genomskuren af granit och har vid gränsen undergått en be
tydlig förändring, bland annat visande sig däri att hela massan är genomdra
gen af chiastolitkristaller. Detta oaktadt har lagringen lemnat tydliga spår
efter sig; man finner ännu graptoliter på lagringsytorna. Ett annat exempel
anföres från Drammen, där graniten genomskurit öfversiluriska kalkstenar.
Man finner där kristaller af vesuvian och skapolit mineral som karakteri
sera bärgarterna vid Yesuvius i hålrum som visa sig vara aftryck af för
steningar, t. ex. bägarkoraller.
En annan orsak som åstadkommit svårighet att urskilja lagbyggnaden är
det sidotryck som bärgarterna ofta varit underkastade. Genom detta upp
kommer såsom är väl bekant från de flesta takskifferbrott en skifning
som, ehuru fullkomligt oberoende af lagringen, ofta blifvit förvexlad med den.
Äfven här kan dock ett vant öga urskilja den verkliga lagringen, ofta äfven i
handstycken; och några sådana afbildas och beskrifvas.
Slutligen visas med åtskilliga exempel, att gångar, t. ex. af granit, samt
malmådror genomsätta lagrade bärgarter, oberoende af lagerställningen.
Hela afhandlingen har en viss polemisk ton, riktad rnot hvad författaren
kallar ”den i norden nedarvede geologi”, som säges ”hvile trygt” i en mängd
falska föreställningar, Yi hafva svårt att rätt fatta meningen af dessa uttryck.
Af flera antydningar vill dock synas, att med den ”nedarvede geologi” egent
ligen åsyftas den uppfattning, som hade en målsman i den bekante norske
geologen Keilhau. Emellertid har denne, såvidt vi känna, knapt bildat nå
gon egentlig skola i Norge; än mindre torde han haft något nämnvärdt in
flytande på geologin i de öfriga nordiska länderna. Hvad särskildt Sverige
beträffar, kan man visserligen säga, att de naturforskare hos hvilka man fin
ner de första antydningarna till ett geologiskt system, såsom t. ex. Linné, Wal
lerius och Torbern Bergman, uttalat i någon män liknande åsikter; och sär
skilt kan Bergmans Fysiska Beskrifning öfver Jordklotet sägas in nuce
innehålla det Wernerska systemet, på hvilket väl Keilhau hufvudsakligen stödde
sig. Sedan geologin börjat framträda som en mera själfständig vetenskap,
torde dock flertalet svenska forskare mera närmat sig den riktning som hvars
främsta representant Leopold von Buclr kan anses. Snarast denna skulle således,
ora någon, kunna, hvad Sverige vidkommer, betraktas som den "nedarvede geo
logi”. Yi tro dock, att den tid är kommen, då man känner sig icke häller
på denna ståndpunkt kunna ”hvile trygt”. Den geologiska dilettantismen
såsom hvars valspråk man kan betrakta den kända satsen, att ”geologen blott
behöfver tre ting: att resa, att resa och att resa” ger alt mer vika för den
uppfattningen, att allvarliga studier af lagarna för de krafter som verka till jor
dens omdaning äro oundgängliga för den som vill söka att lösa den veten
skapliga geologins problemer. Ännu torde det dock dröja länge, innan man
på denna fastare grund kommer till en mera stadgad geologisk lärobyggnad,
som sedan kan lemnas i arf till kommande slägten. För närvarande finnes
väl mindre än någonsin något eä att säga ortodoxt geologiskt system.
380
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
