Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5 - Swederus, M. B.: Olof Rudbeck d. ä. hufvudsakligen betraktad i sin verksamhet som naturforskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
naturliga tillgångar fattade han på ett sätt, som vittnar om, huru
mycket han var före sin tid. Med fäderneslandets väl, såsom alltid,
till ögonmärke, beslöt han att i Upsala inrätta ett tekniskt läroverk,
om man så får kalla det, och att därmed förena åtskilliga fabriks
anläggningar och mekaniska verkstäder; och denna plan sattes också
i verket med den drift och hurtighet, som alltid utmärkte hans verk
samhet. Vid Fyrisån, hvars vattenmassa då var större än nu, upp
stod© snart åtskilliga manufakturverk, om också endast i mindre
skala, såsom papperskvarn, kopparhammare och valkhus; och Rudbecks
mening var, att de vettgirigo studerande, som ville egna sig åt prak
tiska värf, där skulle få tillfälle att vinna nödiga insikter. För att
kunna drifva denna undervisning i större omfång anhöll han i början
af år 1670 hos konungen om tillstånd att få härför använda ett när
beläget, universitetet tillhörigt hus, ”på dätt alle kunde der inne
halfua sine wärkeamrar och wara warannan til hielp i alt arbete, och
så mycket nämmare til dätt stora manufaeturhuset, som nu wid ström
men upbygt är”. I samma skrifvelse förklarade han sig villig, om
konungen så behagade, att utan särskild ersättning meddela under
visning i åkerbruk, trädgårdsskötsel, landtmäteri, ”watnkonstwärk,
mechanicen, huusbyggieri, skcpzbyggicri, fortification, alla slagz qwar
nar och wärk til iern och kopparbruk.” Vid anblicken af så många
och olikartade undervisningsämnen, af hvilka hvart och ett nu för
tiden torde kräfva sin man, skulle man kunna tro, att Rudbeck lofvat
mer än han mäktade hålla, men så mångsidig var denne ovanlige mans
bcgåfning och så vidtomfattande voro hans insikter, att något dylikt
ej var att befara. ”Olof Rudbeck” säger en af hans lefnadsteck
nare ”var ej mindre fintelig än arbetsam och egde ett skapande
snille; utom att han kunde uppfinna, så var han ock handslög för att
sjelf sätta de fläste sina inventioner i verket.”
Denna lilla tekniska undervisningsanstalt, hvilken understundom
åtnjöt statsanslag, utgjorde ett af hufvudföremålen för Rudbecks all
tid vakna uppmärksamhet, och från densamma utgingo flera skickliga
lärjungar, hvilka i statens och enskilda personers tjänst erhöllo för
månliga anställningar. Bland dessa uppräknar han själf instrument
makaren Filip Thelot, officerarne Olof Erikson och Ingelbrekt Otto,
som egnade sig åt fortifikationen, bärgsmännen Hans Ranle, hvilken
såsom markscheider anstäldcs vid Sala grufva, S. Buschenfeldt vid
Kopparbärget och S. Skunck i bärgskollcgium; bland landtmätare, som
inhemtat sina kunskaper rinder Rudbecks ledning, nämnas J. Hoifve
nius, J. Leitz och Sam. Otto, och då fältmätningar skulle verkställas
i Est- och Livland år 1681, genomdref han i konsistorium att lämp
liga personer bland de studerande därtill anskaffades. Flere unge
adelsmän, hvilka skulle inträda på krigarebanan, hade också grundlagt
sina teoretiska studier hos 01. Rudbeck. Läroanstalten, hvars tillvaro
444
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
