Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5 - Swederus, M. B.: Olof Rudbeck d. ä. hufvudsakligen betraktad i sin verksamhet som naturforskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLOF IiUDJiECK DEN ÄLDEE.
ej sällan hämmades genom penningbrist, uträttade utan tvifvel mycket
godt, och Rudbeck var också rätte mannen att hålla densamma uppe.
Med åtskilliga uppehåll, vållade dels däraf, att dess underhåll ej all
tid utföll, dels däraf att lämpliga mechaniccs studiosi ej alltid funnos
att tillgå, varade denna anstalt intill sista åren af hans lefnad. Ännu
år 1700 rekommenderar han densamma i universitetskanslern Bengt
Oxenstjernas hågkomst.
Altifrån ungdomen hade Rudbeck för teckning, mekanik och
byggnadskonst egt en ovanlig fallenhet, och under sina kraftigaste
år var han utan tvifvel Sveriges förnämste ingeniör, som under andra
förhållanden säkerligen skulle hafva intagit ett rum bland Europas
mest framstående mekaniska snillen. Redan som ung student eller
år 1650 hade han iuhemtat konsten att sticka i koppar, och som något
ovanligt förtjänar att omtalas, att han tvännc år efteråt själf skar fi
gurerna till sin disputation ”de circulatione sanguinis” samt till en
afhandling om de af honom upptäckta vasa serosa, som han till
egnado drottning Kristina. Lika utmärkt var han som tecknare, och
då han omsider inträdt i de akademiska lärarnes krets, bemödade han
sig mycket om, att de studenter, hvilka disputerade i medicin och
naturvetenskap, skulle förse sina afhandliugar med upplysande figurer,
och för vinnande af detta ändamål lyckades han genomdrifva att an
slag, om också endast tidtals, beviljades åt formsnidare, som därutin
nan kunde gå de studerande till handa. Hans ovanliga konstskicklig
het kom engång, såsom han sjelf år 1700 nämner i en skrifvelse till
Bengt Oxenstjerna, svenska staten synnerligen väl till pass. I detta
bref berättar han nämligen, hurusom, ”då dett forra kriget begyntes”
troligen menas härmed kriget mot Danmark repslagarebanan
på Skeppsholmen uppbrann tillika med alla flottans där förvarade
kompasser, och till råga på olyckan fanns hvarken i Stockholm eller
annorstädes i närheten någon instrumentmakare, som i hast kunde
ersätta det förlorade. Ur denna stora förlägenhet, som hade kunnat
fördröja och kanske alldeles hindra flottans utlöpande, räddades man
därigenom, att den mångkunnige 01. Rudbeck själf och en af hans
medhjälpare till sammans förfärdigade 50 stycken kompasser, så att
örlogsskeppen omsider kunde gå till sjös.
Såsom arkitekt var lian ofta anlitad, ledde största delen af Up
sala universitets byggnadsföretag, öfvervakade en stor reparation af
Upsala slott och gick ej sällan universitetskanslern M. G. de la Gar
die tillhanda vid byggnadsarbeten af åtskilliga slag. Bland de märk
värdigaste af dylika hans arbeten var den vattenledning i Upsala,
som han utförde 1662 och följande år. Enligt hans egen beskrifning
däröfver uppfordrades vattnet från ån till slottet, på hvars borggård,
detsamma upptogs i ett stort kar, hvarifrån det genom trädrör leddes
ned i Fjärdingen och så till kommunitetet. Vid Nybron gick led-
445
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
